Svar, del 1

Fråga till Mulle:
Hur känner du inför oss kaniner? Vi är ju ganska lika

Mulle: Kanin? Vad är det? Har jag träffat nån sån?
Matte: Det är som en hare ungefär. Fast mindre, oftast.
Mulle: Som en hare?
Matte: Ja, ungefär.
Mulle: Jag gillar inte harar!
Matte: Va? Varför det?
Mulle: De är ohyfsade! Sprätter upp från ingenstans när man minst anar det! Man kan ju få hjärtsnörp för mindre.
Matte: Vadå, det gör ju du också.
Mulle: Nu förstår jag inte alls vad du menar, faktiskt.
Matte: Nästa fråga.

Fråga till Mulle:
Hur känns det att ha en sadel?

Mulle: Ganska bra, tack! Jag GILLAR sadel! Fast jag gillar inte sadelgjorden. Det bästa hade varit en sadel utan sadelgjord. Det hade varit en perfekt sadel det.
Matte: Jag gillar sadelgjorden…
Mulle: Du är dum.
Matte: Nästa fråga.

Fråga till Mulle:
Hovar eller klor? Vilket tror du är mest användbart i människoavskräckningssyfte?

Mulle: Alltså, klor verkar skitdåligt att trampa nån på tårna med. Så jag säger hovar. Det verkar svårt att hålla balansen på klor också. Sjukt instabilt. Jag gillar stabilt.
Matte: Ändå välter du så ofta?
Mulle: Det gör jag väl inte ALLS det!

Fråga till Matte:
Har du haft andra hästar än Mulle?

Matte: Tidigare, ja, både egna och medryttarhästar. Den häst jag hade längst var en halvblod/fullblodskorsning, 180 cm och brun. En klippa i dressyr som gick dit man styrde. Ungefär så olikt en Mullehäst som något kan bli.
Mulle: Vänta, vadnu? Har du ANDRA?
Matte: Inte samtidigt, tidigare sa jag..
Mulle: Men.. ANDRA ÄN JAG?
Matte: Jamen inte NU! Nu är det bara du!
Mulle: Lovar du?
Matte: Jag lovar.
Mulle: Ok, då förlåter jag dig.
Matte: Förlåter?!
Mulle: Ja, för att du har haft andra.
Matte: Hallå! Jag är väl inte den enda! Du har ju haft en annan matte!

Fråga till Mulle:
Har du bott någon annanstans än hos din matte och hur var det?

Mulle: Det har jag! Förut bodde jag i Alingsås! Det var bara jag och en ponny, det var väldigt lugnt och skönt. Men lite tråkigt. Min exmatte hade skadat sig i en ridolycka (det var INTE mitt fel!), så hon kunde inte rida så ofta. Istället kom det en annan tjej och red på mig, men inte varje dag. Så jag blev liksom lite uttråkad. Men så en dag dök matte upp och åkte runt på mig. Det regnade jetemycket! Och jag blev rädd för en vattenpöl som det bergis bodde krokodiler i. Men matte bara skrattade åt det, jag vet inte varför. Sen kom hon tillbaka igen efter ett par dagar, och sen igen. Jag trodde att hon skulle ta över och passa mig lite ibland, men efter ett par ridpass till så fick jag åka på utflykt till en veterinär. Det var JETESPÄNNANDE! Alla tittade BARA på mig! Jag fick springa fram och tillbaka, och de drog i mina ben, sen fick jag springa runt runt i ett snöre. Och veterinären klämde överallt och petade på mina tänder. Det var lite konstigt, men jag kände mig oerhört viktig. Sen sa exmatten att jag skulle flytta hem till min nya matte. Jag förstod inte riktigt vad det betydde först, men jag lärde mig snabbt det nya stället, fast det var mycket större!
Matte: Där ser du, du har ju också haft andra!
Mulle: Det räknas inte! Och förresten är det bara en.
Matte: Låt gå för det då.
Mulle: Förutom där min mamma bodde. Men det är en annan sak.
Matte: Ja, det är lite annorlunda. Den människan var uppfödare, inte matte.
Mulle: Just det.

Fråga till matte:
Vem döpte honom till Mulle?
Kallar du honom Mulle eller har han ett annat smeknamn?

Matte: Mullehästen heter ju inte Mullehästen, det är ett smeknamn. Och det är det han kallas till vardags. Han började kallas så på skoj i gamla stallet, sen eksalerade det när någon klippte ut en Mulle-serie ur en gammal Min Häst och satte på boxdörren. Så kan det gå. Annars kallas han Ludde, Luddhögen eller Odågan. Men inte så ofta.
Mulle: Vadå döpte? Jag ÄR!
Matte: Tyst med dig.
Mulle: Nej.
Matte: Jo.

Fråga till Mulle:
Har du tappat din matte nån gång?

Mulle: Ja, alltså.. det kan väl ha hänt nångång… kanske…
Matte: FYRA gånger!
Mulle: Men det var ditt fel!
Matte: Är det MITT fel att du tappade sadeln på tävlingen?
Mulle: Bara för att jag inte har nån manke så är det väl inte mitt fel! Du får lära dig att inte svänga så fort!
Matte: Du kan ju låta bli att luta i svängarna kanske?
Mulle: Kommer inte på fråga.
Matte: Och den gången du ballade ur i ridhuset då? När matte plötsligt stod på marken?
Mulle: DEN ANDRA HÄSTEN SPRÄTTE GRUS PÅ VÄGGEN HAR JAG JU SAGT!
Matte: Den andra hästen var fyrtio meter bort!
Mulle: Du kan va!
Matte: Och den gången du välte i paddocken då?
Mulle: Ha! Det räknas inte!
Matte: Nähä, varför inte det?
Mulle: Jag tappade dig inte!
Matte: Du låg och sprattlade på marken.
Mulle: Men jag tappade dig inte!
Matte: Låt gå för det. Men du kom ju inte upp igen. Jag fick ju kliva av och putta på dig.
Mulle: Så var det inte alls!
Matte: Så det räknas nog som ofrivillig avsittning iallafall.
Mulle: SÅ VAR DET INTE ALLS!
Matte: Jo det var det.
Mulle: Jaha! Men den fjärde gången var iallafall INTE mitt fel!
Matte: Det beror på hur man ser det…
Mulle: Om du försöker hoppa upp barbacka och ramlar av på andra sidan kan det väl för sjuttsingen inte vara mitt fel?!?
Matte: Hm. Man kan skylla på att du är liten?
Mulle: Nu är du bara taskig.
Matte: Puss på dig.
Mulle: Nu vill jag inte svara på fler frågor.
Matte: Då tar vi resten imorgon.
Mulle: Kanske. Om jag får en karamell först.
Matte: Det får du.
Mulle: Hurra!


Comments

Svar, del 1 — 3 Comments

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *