Men kom igen då!

Efter några dagars fnatterier så tyckte matte att Mullehästen skulle få springa ordentligt. Så det blir nån jävla ordning, liksom. Han är uppenbarligen inte ett dugg intresserad av lugn och fin igångsättning, så då slipper han väl det då.

Vi gick ut till trekilometersvägen som vi brukar köra fram och tillbaka när vi distanstränar, och tänkte att vi tar den en vända idag. Mullehästen var trög i början, det blåste och allt var läskigt, men när han fick börja trava igång sig lite blev det roligare att springa än att förskräckt stirra på gräs som lutar åt fel håll. Vi höll inget halsbrytande tempo bortåt, en mysig jogg varierad mellan trav och galopp. För Mullehästen vet att på trekilometersvägen får man vända och kuta så fort man bara kan, och då är det ingen idé att ta ut sig i onödan innan. Däremot ett jäkla tjat om att få vända. Efter ungefär trehundra “Men ska vi vända NU då?” var vi dock framme vid vändpunkten och redo att köra på.

Matte behövde inte be två gånger om galopp. Mullefötterna smattrade iväg som ett fyrverkeri och matte fick mest ägna sig åt att se till att pälstornadon höll sig på höger sida av vägen. Trekilometersvägen svänger en liiiiten aning åt vänster i början, då vill man ju inte ligga på höger sida, det tar ju längre tid! Vi har faktiskt ett rekord att slå här! Men sen är vägen rak och fin och lite uppför, då är det bara att kuta. Och som han kutade!

Man kan roa sig med lite siffror här, om man vill. Dagens snabbaste hundra metrar höll Mullehästen 33,7 km/h. Hans personbästa är 35,2 km/h, men nu håller vi oss till dagens. Det var ju trots allt final i friidrotts-VM idag. Där gick segern till Yohan Blake på 9.92, vilket ger cirka 36,29 km/h. Mulles tid på 100m blir 10,68 sekunder, vilket inte ens hade kvalat in. Däremot om han sprungit på sitt personbästa 35,2km/h så hade det resulterat i 10.22 sekunder, då hade han fått vara med!

Och han tjuvstartar inte. Så det så.

När vi hade kutat två av de tre kilometrarna blev Mullehästen trött. Jetetrött. Han bröt av och ville inte alls springa vidare. Tills matte frågade om han var säker på det? Kom igen nu! Då drog han iväg igen, samma virvelstorm så det dundrade mellan granarna. Helt på eget bevåg. Matte behövde bara åka med.

Vi gick i mål på tiden 8:05 efter våra 3 km, då var Mullehästen trött! Men med tanke på att han inte är igång och vi bröt av två gånger (en gång mötte vi en bil), så var det inte så illa pinkat med tanke på att vårt rekord är 7:34. Det är sprätt i de gamla benen!

Vi valde att ta en genväg hem eftrsom matte blev orolig att Mullehästen hade tagit ut sig för hårt. Men det var sjåpande i onödan, visade det sig när den glada odågan började disneyfårshoppa längs med landsvägen så bilarna fascinerat stannade en bit bort istället för att köra förbi i 70 km/h.

Sån är han. Glad i sinnet.


Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *