Backstage

Vi hade ju en seriös photoshoot igår med fina tävlingskläder och allt. Nu kan det hända att folk undrar om det inte finns tillräckligt med bilder på Mullehästen, men då kan vi glatt svara att nej, det gör det såklart inte. Hur skulle det se ut om vi plötsligt började blogga utan bilder?

Nåväl. Som tidigare konstaterat så är det ju så att seriösa photoshoots på Mullebloggen även kräver ett efterföljande inlägg av typen “behind the scenes”. Det är trots allt inte bara att slänga på grejerna och dra hur som helst.

Mullehästen behövde onekligen bada. Därför valde vi att kolla vädret och anpassa badet utifrån det, så vi hade möjlighet att ta kort i direkt anslutning (eftersom man av erfarenhet kan räkna ut att Mullehästen inte tänker vara vit längre än nödvändigt). Lördag morgon lovade alla vädersajterna fint väder och förste Mullebloggsfotografen var ledig. Perfekt! Därför fick han bada fredag kväll så han skulle vara redo.

SMHI lovade 27 grader och sol. Klart.se lovade 25 grader och sol. YR.no var lite negativa och trodde det skulle blir klart till halvklart, eventuellt med regnskurar. I realiteten var det multipla åskväder och regnade så mycket att matte började fundera på vad som skulle krävas för att bygga om hästtransporten till en ark. Men skam den som ger sig, åskväder brukar vara övergående, speciellt när det är storm samtidigt. Och det såg faktiskt ljusare ut en bit bort. Så matte började göra i ordning djuret.

Nu kan man se det här ur Mullehästens synvinkel. Han hade badat. Han fick inte gå ut när de andra gjorde det på morgonen. Matte kom tidigt. Och sen fick han FINKLÄDER på sig! Alla vet vad det här innebär. Det fins bara en förklaring. Åka på tävling! Jelp!

Mullehästen blev omedelbart skitnervös och började springa runt i stallgången, försöka ta sig ur grimman, gnägga, skrapa, fnorka, steppa, halka, vända sig på tvären och så vidare. Tävla är jeeeeteläskigt! Panik! Något som inte direkt gjorde saken bättre var att det regnade så mycket att Mullehästen fick vänta. I nästan en timme! Riktiga åskregn med kolsvart himmel och det blixtrade så ljuset blinkade mest hela tiden. Spännande värre, speciellt om man redan är skitnervös.

Till slut började regnet lätta såpass att det blev ljust nog för kameran. Då tänkte vi att vi klär på ett lager regnkläder över finkläderna, rider bort till vägen vi tänkt fota på medan C tog bilen med kameran. Sen drar vi av regnkläderna, knäpper lite bilder och rider hem. Må vara pisseblöta, lite får man offra. Sagt och gjort, ridtäcke på hästen, regnkappa på matten, ut i eländet bara. Då slutade det regna. Det SLUTADE regna när vi gick ut!!

Så bort till vägen, snabbt ombyte, och sen på’t bara. Mullehästen, som nu var i nästintill upplösningstillstånd av nervositet, har ju inte varit direkt lugn tidigare i veckan. Man kan säga att han inte riktigt var det idag heller. Typ alls. Först tog vi fina poseringsbilder, det gick väl bra, men sen gick vi ut på vägen och skulle börja galoppera, för lite galopp är snyggt på bild.

The yahoos!

The wahoos!

The flyhoos!

Det var ju, som synes, fantastiskt roligt att springa fram och tillbaka på samma väg! Även om vi hade en bromssträcka på sisådär femtio meter (det var tur att vi betslade upp). Mullehästen upptäckte snart det roliga med att vända, gärna på en hov så man kunde sätta av igen. Då fick matte lägga sig i och kräva att vi skulle vänta lite vid varje vändning. Man kan säga mycket om Mullehästen, men just tålamod är inte hans mest framstående drag i såna lägen.

“Släpp mej! Du är dum!”

Det blev ganska ansträngande. Matte blev tvungen att skala av ett lager kläder. Lyckligtvis var vi beredda på det och fortsatte färgmatcha!

“Wihoooo!”

“Wroooom”

Två gånger råkade vi köra i diket i försök till snygga inbromsningar. Och två gånger hamnade vi i konflikt när matte ville vända och Mulle tyckte att han precis hade fått upp farten. Då gick han ner i diket och surade och vägrade gå upp igen.

*host*

Så kan det gå.

Det var inte så svårt att få igång honom igen när han kom ihåg att det gällde fullt ös åt andra hållet med!

Man kan säga som så att det gick liksom undan där ett tag. Vi bestämde oss för att gå en bit bortåt och testa ett nytt ställe. Halvvägs fick vi sitta av och sadla om. Det berodde antagligen på tröghetslagen i inbromsningarna, inte alls den tjocka magen! Eller hur?

Vi sprang lite tjusigt en stund, med näsan nere och sådär, men det blev ju bara marginellt bra. Somliga hade inte riktigt tid att fokusera.

Vi får vara seriösa en annan dag.

Behöver vi nämna att både matte och Mullehäst behövde en dusch efteråt…? Det blev svettigt värre, men inte skitigt tack vare föregående dags aktiviteter. Och det var uppehåll hela tiden, såpass att C även hann rida den bruna damen och preciiiis avslutade när det började droppa. På vägen hem fick matte köra i 20km/h med vindrutetorkarna på snabbaste läget. Ibland ska alltså även vi ha tur med vädret.

Och, avslutningsvis, den legendariska frågan…

Is it a bird? Is it a plane…?

..no, it’s Superhorse!

[foto: Carola E.]


Comments

Backstage — 12 Comments

  1. Det enda som int matchar är mattes hår, men vad jag förstår gör Mulle sitt bästa för att matcha det med. 🙂 (Genom att ge matte gråa hår, såklart…)

    • Mattes hår matchar skorna!
      Ja, vi vet att matte borde ha svarta skor, men de bruna är ingådda sen tio år tillbaka och så obeskrivligt sköna att rida i.. och man rider ju rätt långt, trots allt!

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *