Lugg

Det här med smutsighet har ju nämnts en smula i bloggen senaste veckan. Vi skulle vilja förtydliga detta med ett exempel. Förslagsvis pannluggen. Om man jämför pannluggen på den här bilden, två veckor gammal:

…med den här, tagen idag:

’nuff said.

Angående hela Murphygrejen så började det regna i exakt samma sekund som matte och Mullehäst klev ut genom stalldörren. Men det blev bara ett glest tvåminutersregn, sen slutade det. Vi antar att det var Murphy som sa “Jag ser att ni är ute, och jag kan regna på er om jag vill, men jag ids int'”. Det är troligen meningen att man ska vara tacksam för det.

Idag har vi haft tankeövning. Vi tömkörde lite i paddocken. Men tömkörning är ju lite trist, så matte satte upp tre travbommar. Nu kan man tänka sig att matte borde ha lärt sig det här med tömkörning och travbommar (efter de gånger då de resulterat i att Mullehästen legat sprattlande på rygg i bommarna, och så vidare), men det har tydligen matte inte gjort. Matte har dock lärt sig att om man använder plastbommar så är det inte riktigt lika stor risk för frakturer. Så det gjorde vi.

Först värmde vi upp. Det gick bra. Sen introducerade vi bommarna. I trav. Mullehästen tvärstannade, stirrade på dem och började istället trava baklänges. Matte trasslade ut hästen ur tömmarna och försökte igen, med lite mer fart. Mullehästen tvärstannade igen, men insåg att något måste göras. Så han försökte hoppa över alla tre bommarna. Från stillastående.

När matte hade samlat ihop alla bommarna och ställt upp dem igen så gjorde vi ett tredje försök. Då gick det bättre. Alla tre bommarna låg kvar och ingen ballade ur. Vi gjorde ett par gånger till innan vi bytte varv och upprepade hela cirkusen, med akutbackning, jättehopp och allt. Så när vi väl lyckades trava över alla tre en gång fick det räcka, och matte byggde ihop ett litet hinder istället.

Mullehästen älskar att löshoppa. Men numera, när vi bor med en ridbana utan väggar, så får löshoppning ske i snöre. Det hade blivit konstig stämning om Mullehästen missförstått och försökt klippa staketet istället för hindren. Men löshoppning i snöre duger. Problemet är, som vi alla vet, att löshoppning i Mullevärlden renderar i en jäkla massa yahoos. Och har man snören på sig är det inte helt lämpligt med yahoos. Därför blev det en del argumentation mellan matte och häst om hurvida vi skulle hålla oss på marken eller i luften på resten av volten. Matte vann. Då började Mullehästen istället “missförstå” vad han skulle göra, genom att bjuda mot hindret, och sen i sista stund kasta sig in och springa innanför i full räser, bara för att börja tokyahooa på andra sidan (lura matte är JETEKUL!). Då får man springa flera varv extra och hoppa prydligt med en extremt stadig yttertöm. Blöh blöh.

Hela övningen krävde att Mullehästen själv löste uppgift. Ingen matte som kunde trycka av när man ska hoppa, bara tömmar som visade hindret, sen fick han lösa uppgift på egen hand. Det var jetesvårt, men ganska roligt. Matte kunde roa sig med att titta på Mullehästens hoppteknik och konstatera att om han bara lyckas komma rätt så är den rätt fin. Bortsett från nödvändigheten att hoppa en meter över en fyrtio centimeter hög bom. Men det är väl roligare så, får man anta. Svettiga blev vi iallafall. Båda två.


Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *