Åhopp åhej

Vi skulle ju göra något roligt idag, bestämde vi. Så vi hoppade! Vi kommer inte riktigt ihåg när vi hoppade senast, men det var jetelängesen.

Strictly speaking, det var inte riktigt matte och Mullehästen som hoppade. Det var matte och någon typ av vit tornado som lämnade en strid ström av vita hår bakom sig (ja, fälla i juli är modernt, officiellt riktig modeblogg ni vet). Mullehästen vägrade skritta. Eller ja, först vägrade han gå ner i paddocken, men när han fattade vad vi skulle göra var det full rulle. Somliga skrittar fram, vi taktar fram. Och vi skulle ha järnkoll på hindren, och om den bruna damen råkade komma mellan Mulle och närmsta hinder fick hon en bogtackling som hette duga för att flytta på sig. Mullehästen är sannerligen inte särskilt artig när han blir engagerad.

Uppvärmningen var mer en typ av försök att hitta någon sorts bromsfunktion, och när Mullehästen tyckte att vi inte började hoppa i tid så hoppade han glatt för sig själv när vi passerade bredvid hindren istället. Och när vi väl började hoppa, så var det lite sådär som det blir ibland. Vi hade en studs på långsidan, och redan i mitten på kortsidan drog Mullehästen igång likt Road Runner, kapade hörnet och hoppade med ett sånt engagemang att bommarna flög lite hit och dit.

När vi hade lugnat ner oss några hundra procent kunde han dock studsa med bravur flera gånger. Vi hade också en 60 cm hög oxer som vi gick från att hoppa över medelst 130 cm grodhopp till att hålla oss till ganska civiliserade språng (ibland). Mot slutet kunde vi nästan hoppa en liten bana i moderat tempo. Allting är relativt.

Efteråt var Mullehästen jetetrött! Det är nog nyttigt. Vem som helst kan behöva en rejäl urladdning ibland.


Comments

Åhopp åhej — 3 Comments

  1. Haahahaha! KÄnner igen det där! Red en häst under en period som kunde ta stora fina språng över skuggor på marken om det fanns hinder i paddocken! Roliga djur! Det gäller att man är beredd!

    NI kanske ska skola om till hopphäst? 😉

    • Jag tror att det skulle förkorta samtliga närvarandes livslängd om vi gav oss på hoppning på ett seriöst vis. Lagom är bäst, i det fallet. Tyvärr har matte och Mullehäst helt olika uppfattning om vad som är lagom.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *