Anekdot

Mullehästen tillbringar dagen i hagen, tjock, skitig och med tre skor. En äkta sommarhäst, alltså.

Vi tar en anekdot istället:

För några år sen var Mullehästens bästa vän hans närmsta granne, den orangea hopphästen. Den orangea hopphästen är på många vis en sympatisk individ, men han har en stor fobi i livet. Hinkar. Mullehästen, som drabbas av en viss typ av missbrukspersonlighet i närheten av hinkar, kunde såklart inte alls förstå det här beteendet. Hinkar har ju mat. Fullkomligt obegripligt.

Matte och den orangeas matte bestämde sig för att träna den orangea hopphästen i hinkkunskap. Detta gör man bäst genom så kallad exponeringsträning (ni vet samma som man använder på folk med typ spindelfobi, de får hålla i en spindel tills de slutar sjåpa sig). Den orangea blev alltså serverad morötter och annat favoritgodis i en hink. Mattarna ställde pedagogiskt hinken med godis på golvet i boxöppningen, så den orangea själv fick närma sig, fnysandes och fnorkandes. Men hinken var för farlig, godiset hjälpte inte. Det var så oerhört läskigt. Han var tvungen att springa ett varv i boxen, säga fnork, springa ett varv till och så vidare. Ni vet hur det är.

Mullehästen tyckte det var skitfånigt. Det är en hink med mat, ät upp för fan! Så han bröt sig sonika ut ur boxen och körde ner huvudet i hinken med sån frenesi att hinken fastnade över nosen på honom. Med hinken fast på nosen kan man inte tugga, alltså blir man jetesur och ruskar på sig, varpå man naturligtvis fullkomligen skrämmer vettet ur den hinkfobiska orangea hopphästen i lägenheten bredvid. Och det är ju ganska kul, så då ruskar man lite till. Hinken sitter där den sitter, väldigt Emil i Lönneberga. Till slut får matte slita sig från skrattkramperna och dra loss hinken från Mullenosen innan den orangea hoppar ut genom fönstret.

Den här anekdoten har egentligen inget med nutiden att göra. Matte kom bara att tänka på den idag i en konversation med en god vän.

För om någon därute undrar hur det är att ha en Mullehäst, så är det ungefär precis sådär det är.


Comments

Anekdot — 7 Comments

  1. Vi av egen erfarenhet konstatera att den orangea fortfarande är rädd för hinkar. I alla fall lila som det är vatten i.

  2. Har just för tredje gången läst om den orangeas hinkfobi och Mulles ingripande, det är lika roligt som när han nästan drunknade i vattenhinken.
    Varför kommer inte hinkarna överens med Mulle?

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *