Tjocka släkten

Matte är som sagt och hälsar på släkten över helgen.

Fast inte direkt sin egen släkt.

Matte har begett sig till centraleuropa för att titta på den snobbigare delen av pizzasläkten, ihop med ett resesällskap som har vissa personlighetsdrag av “Hermione Grangerism” (when in doubt, consult a book, and so on). Det är oerhört behändigt att ha någon med sig som har cirklat in ställen i guideboken som man kan gå till om man är förvirrad.

Första prio när man är i Wien är självklart att titta på spanska ridskolan. Därför gick vi dit redan på morgonträningen klockan tio. Det är fantastiskt. Speciell om man gillar Mullehästen. Spanska ridskolan är liksom ett gäng mullehästar i grupp som ömsom har (aningen mer kontrollerade) yahoos, och ömsom säger “Du är dum!” i korus över hela ridbanan. De är dessutom fantastiskt välskötta, välmusklade, välutbildade och vackra, vilket gör att kontrasten med “Du är DUM!” ger en typ av återhållen skrattkramp. De är liksom i all sin tjusighet så oerhört lika Mullehästen att det inte är klokt.

Det roligaste med morgonträningen är att det är hästar ur alla grupper som är med, både de som tränar skolor ovan mark och de mörkgrå pizzavalparna som försöker lära sig vilken riktning som är framåt, varför det sitter folk och stirrar på dem och varför i helskotta man ska ha sadel egentligen. De är nästan roligast. Och sen tränar ju alla däremellan. Man blir nästan yr i huvudet av alla fina vita och grå (och en brun! Brun pizzahäst betyder tur!)

Det är strängt förbjudet att fotografera inne i manegen. Alltså fick matte paparazzifotografera med mobilen som inte gör nåt väsen av sig. Datorn och mobilen vägrar samarbeta, så ni får vänta på de suddiga paparazzifotona till på måndag. Is that ok with everyone? Thanks.

Det är för övrigt hästar överallt i Wien. På tak i statyform, framför vagnar överallt i stan och ja.. lite varstans. På nöjesfältet i Prater har de tillochmed en äkta ponnykarusell.

Den första reaktionen på detta var såklart “Stackars hästar!”, men efter att ha kollat på dem en stund inser man att de verkar rätt glada med sin giv, öronen framåt, de drar inget, utan antingen går de i inre ringen och bär på ett sjukilos barn tre varv, eller så går de mellan två vagnar i den yttre ringen och är dekoration, eftersom vagnarna går av egen kraft. Lite som en fancy skrittmaskin, alltså. Det verkar vara en rätt okej deal om man är en random ponny. De byter rätt ofta också, det kom och gick ponnyer överallt.

Granger fick åka bergochdalbana. Sånt är till för folk med hel ryggrad, så matte höll sig på marken med kameran. Det är ganska roligt det med. Inte minst att skåda adrenalinkicken som folk runt 30 får av en minuts virrvar i liten färgglad järnvägsvagn som går uppåner.

Wien är ju mat. Efter att ha avverkat wienerschnizeln har vi gått vidare via det italienska köket (där menyn stod på en tavla som kyparen fick bära runt och översätta för varje gäst. Han såg ut som en italiensk version av Wayne Rooney. Vart är världen påväg.), till det spanska där vi satt i oss omåttliga mängder tapas.

Och sen tårta då. Wien är ju bakverk också, liksom. Och eftersom Granger är lika mycket koffeinberoende som matte är sockerberoende så är det inte jättelångt bort att ta kaffe och tårta lite här och var. Sachertårta är farligt. Lika så jordgubbsvarianten som matte hittade sent på kvällen och som ensam kommer stå med skulden om matte inte kan somna inatt. Men gud så gott det är. Mer tårta åt folket!

Och förresten, om någon av er träffar Mullehästen innan matte är hemma igen, så hälsa honom gärna att alla kusinerna har svanskappa utan att bråka. OCH förbygel. OCH är så rena att det inte ser konstigt ut att de har vit sadel. Ähum.


Comments

Tjocka släkten — No Comments

  1. Det låter fantastiskt…Spanska ridskolan! Jag var i Lipica för många, många år sen! Det var också en upplevelse. De föste in en flock (kanske 50 hästar, ston m föl, unghästar blandat) när vi var där. När alla kom springande till stallplanen stod en gubbe där med en lång pisk och gjorde lite snärtande i luften så delade sig flocken och ston m föl gick åt ett håll och unghästarna åt ett annat. Fantastic!

  2. Jag och min man reste runt i Portugal för några år sedan, vi hade gjort en fantastisk tur och bla.bott på ett lyxigt portvinhus i Dourodalen, men minen på min man var obetalbar när vi så småningom kom till Queluz och såg de underbart vackra och välskolade lusitanohästarna “dansa”till klassisk musik på arenan i slottsparken, tårarna rann och jag utbrister: “nu börjar min resa”.

  3. Jag var i Wien och såg Mulles släktingar i våras, häftigt ställe! Missa inte skrittmaskinen som rymmer 20 Mulle eller så 🙂

  4. Då är vi fler som har paparazzat 🙂 🙂 🙂 Det var bra för en själv att se att även dessa hussar inte alltid bara satt och “gled” snyggt och prydligt. Och att hästarna lektet lattjolajban 😀

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *