Triumf

Mullehästen hade inte tid med matte idag. Mullehästen tyckte att matte kunde leka med den lilla svarta istället, han var ju uppenbarligen mycket mer intresserad.

Den lilla svarta kan vara svårfångad ibland. Utom när han kan vara så mycket ivägen som möjligt, då är han oerhört lättfångad. Så behöver man få tag i honom är det bara att ta Mullehästen istället. Mullehästen i sin tur, han är aldrig svårfångad. Om han inte vill komma in blir han istället svårflyttad. Lite av typen “stå där du och dra, så står jag här och äter sålänge”. Han kan bli väldigt tung i såna lägen.

Idag var vi väldigt triumferande båda två, då det lilla benet inte svullnat det minsta efter gårdagens “skritt”(bockstudstaktgalopp) i paddocken. Fenomenalt bra! Så nu vågar vi kanske börja lite smått. Idag fick vi dock vilodag. Man hade ju kunnat säga att det var Mullehästen som fick vilodag, men det var egentligen snarare matte som fick vilodag. Mullehästen har nämligen, trots totalvila, lyckats behålla i princip all sin kondition, medan matte, trots gym, hästlån och cykelrelaterade galenskaper, tycks ha tappat all sin. Världen är fan inte rättvis nånstans. Å andra sidan är det inte direkt matte som gått upp mest i vikt av det hela.

“Tjockis? Vem kallar du för tjockis? DU kan vara en tjockis!!”

Men enligt viktbandet har han inte gått upp ett gram. Det är det fina med en som bara får mage, inte fettlager. Även om han ser lite ut som ett kottdjur (eller den svartvita bockponnyns mattes favorituttryck; The lippopotamus is back!)

Matte har shoppat lite idag med. Efter att noga ha klämt igenom alla sorters benskydd så fastnade vi för ett par som var mjuka och trevliga, stadiga men ändå tunna. Det fick bli bra. Mullehästar hatar klumpiga saker på benen. Sen finns det säkert någon sorts ursäkt för utseendet på dem, vi tänker oss att vi kommer att komma på den snart.

Kinesens matte hävdar hela tiden bestämt att Mullehästen inte är en häst, utan snarare någon sorts gosedjur. Och även om matte lite uppgivet försöker säga emot så blir det bara mer och mer uppenbart att det faktiskt stämmer. Det hjälper ju inte när matte serverar upplägg av ovanstående typ.

Men vi säger att de ser ut sådär för att han är en stjärna!


Comments

Triumf — No Comments

  1. Fyll i stjärnorna med blå/svart tuschpenna, så syns de inte så mycket. Eller låtsas att du tycker att de är jättesnygga.

  2. Hihi! Ni förgyller min tillvaro helt klart! Här har vi liknande form efter en större mängd gräs, damen kan till och med bli riktigt tunn över revbenen vid för lite näring men magen den förblir alltjämt klotrund! 😉

  3. Se där ja, det var väl på tiden att sommar-magformen kom på plats! Den svartvita har inte antagit samma form ännu (att det beror på begränsad grästillgång behöver vi ju inte låtsas om).

  4. Ha ha ha ha..ahhhhhhhh. Ett härligt skratt på morgonen ger en bra start på dagen! Tack Mullehästen och Matten! 🙂 Det är westernskydd antar jag…jag har också funderat på varför de ska ha så himla mycket krusidull på sina grejor…de gillar ju NH, det är ju deras grej liksom, från början…men vad är naturligt med stjärnor, krusiduller och glitter på allt? Men det är ju så man tänker sig amerikaner ofta, mycket av allt liksom. 🙂 Ja, ja…var och en blir lycklig på sin egen tro!

  5. Efter att ha följt er ett tag och kiknat av skratt i min ensamhet (eller på jobbet och vid dessa tillfällen fått undrande blickar av mina kollegor), nickat igenkännande (och bara älskat Mullehästen!) men aldrig kommenterat så kändes det som om det var dags nu. Klart Mullehästen ska ha stjärnor på benskydden -han har ju STJÄRNSTATUS!

    Ha det fint och ge Mullehästen en klapp från mig -hoppas ni fortsätter förgylla min vardag ett långt tag framöver! 🙂

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *