Valborgsröj

Mulle: Äntligen!!
Matte: Vadå?
Mulle: Du har ju varit här JÄTTELÄNGE! Utan att komma ut och säga hej!
Matte: En timme?
Mulle: Ja, det är mycket längre än vanligt!
Matte: Men du har ju käkat lunch.
Mulle: Men ändå!
Matte: Jo, men jag var tvungen att vårstäda din lägenhet.
Mulle: Vadårå?
Matte: Sopa bort damm, spindelväv, löspäls och sånt från gallret och fönstren till exempel. Dessutom har NÅGON dreglat havrevatten över halva lägenheten så jag fick tvätta väggarna på insidan OCH utsidan.
Mulle: Meh. Om det stör så väldigt kan du väl bara ge fan i att hälla vatten på min mat?
Matte: Du kan väl ge fan i att vägra dricka så jag slipper hälla vatten på din mat?
Mulle: Det är det inte tal om.
Matte: Tänkte väl det. Kan du förresten förklara varför det satt tagel i övre fönsterkarmen längst in innanför gallret?
Mulle: Nej.
Matte: Tänkte väl det.

Mulle: Vad ska vi göra idag? Jag vill hoppa!
Matte: Nej, du fick hoppa igår. Inte två dagar i rad. Jag tänkte att vi skulle ge oss ut en sväng i skogen och fräsa runt lite.
Mulle: Det låter också trevligt!
Matte: Först ska vi bara se om vi hittar en häst under det här lagret med lera som du omger dig av.
Mulle: Nu förstår jag inte alls vad du pratar om.
Matte: Nä, eller hur.
Mulle: Vad gör du?
Matte: Vadå?
Mulle: Sluta peta på min fot!
Matte: Du har en knöl där som jag inte gillar.
Mulle: Meh. Det är inget fel på mig.
Matte: Okej. Säger du det så.
Mulle: Det gör jag.
Matte: Bra, då sadlar vi!
Mulle: Um…
Matte: Ja?
Mulle: Hur många lager ska jag ha på mig egentligen?
Matte: Sadeln ligger inte särskilt bra, så vi vadderar den lite så den inte stör dig när du springer.
Mulle: Jaha, vad bra!
Matte: Det får vi hoppas.

Mulle: Du har rätt!
Matte: Va?!
Mulle: Ja! Sadeln stör mig inte det minsta! Och för all del inte du heller.
Matte: Hallå där, jag har fortfarande skänklar. Och sporrar.
Mulle: Det skiter väl jag i.
Matte: Okej, jag börjar inse vissa problem med att vi tog tränset utan nosgrimma…
Mulle: Du stör verkligen inte alls idag!
Matte: Ajdå.
Mulle: Varför har vi det inte alltid såhär!?
Matte: Därför att vi just nu har relationen häst-vinterpäls-renskinn-schabrak-fårskinnspad-sadel-fårskinn-matte. Vilket i sin tur leder till att somliga skiter i mattes vikthjälper.
Mulle: Det är ju jättebra!
Matte: Nja. Men låt gå för idag.

Mulle: Vilken väg ska vi ta?
Matte: Vi tar trekilometarn fram och tillbaka tänkte jag.
Mulle: Meeen… den vägen är så tjatig.
Matte: Jag tycker den är rätt mysig.
Mulle: Fast det som är bra är att när man vänder kan man springa jetefort!
Matte: Nåja, vi kan väl hålla oss lite i skinnet iallafall.
Mulle: Jag ska tänka på saken.
Matte: Snällt av dig.
Mulle: Jag vet. Ska vi vända nu?
Matte: Nej, vi ska hela vägen bort först.
Mulle: Hela vägen innan man får springa fort?
Matte: Du måste värma upp först. Det gör vi bortåt. Så kan du få galoppera tillbaka sen.
Mulle: Ska vi vända nu då?
Matte: Nej, inte än.
Mulle: AAARGH!
Matte: Grävskopa. Stillastående.
Mulle: Men ändå!!
Matte: Kan du trava som folk?
Mulle: Jag travar ju!
Matte: Du travar inte, du…raglar?
Mulle: Vadårå?
Matte: Gå rakt!
Mulle: Äh, jag måste ju titta på grejer!
Matte: Kan du inte titta på grejer från en rät linje?
Mulle: Nej. Kan du?
Matte: Jag väljer att tro det.

Mulle: Nu kommer det nåt!
Matte: Ja, vi möter en bil. Men stå still du bara så har den gott om plats.
Mulle: Jag tycker det är läskigt att möta bilar!
Matte: Ja, men det här går bra, den är snäll och saktar ner, ser du?
Mulle: Ja! Och han vinkade!
Matte: Ja, då vinkar vi tillbaka, sen travar vi vidare.
Mulle: Okej!
Matte: Men nu kommer det en till, nu får vi stanna igen.
Mulle: Den kommer mycket fortare!!
Matte: Ja, men här kan vi gå av vägen och stå lite ut i skogen så är den inte ens nära oss.
Mulle: Skitbra!
Matte: Det gick ju bra. Nu travar vi.
Mulle: Matte, det kommer en till!
Matte: Ja, det var väldigt. Nu får vi stanna igen medan den kör förbi!
Mulle: Allt det här startandet och stannandet är inte alls bra för mig, det känner jag på mig!
Matte: Nåja, det skadar inte.
Mulle: Vad är det DÄR!?
Matte: En moped tror jag. Vi får stanna igen.
Mulle: Koooonstiiiig…
Matte: Stå still du bara. Den bits inte.
Mulle: Nä, det gjorde den ju inte!
Matte: NU travar vi!
Mulle: Kan vi inte vända och galoppera nu?
Matte: Nej, vi har ju knappt kommit någonstans. Trava nu!
Mulle: Men det kommer en till bil…!
Matte: Det här är ju inte klokt. Rusningstid mitt på blanka dagen.
Mulle: Inte klokt är vad det inte är!
Matte: Va?
Mulle: Äh, jag vet inte, jag höll med bara.
Matte: Så bra.

Mulle: Matteeee…
Matte: Ja?
Mulle: Trava är faktiskt skittråkigt.
Matte: Ja, men om du inte travade med handbromsen i så kanske det hade varit roligare.
Mulle: Jag vill galoppera!
Matte: Strax så.
Mulle: Hur strax? Nu?
Matte: Nej, nu ska vi skritta ner här först så du får pusta lite.
Mulle: Det går en väg upp här.
Matte: Det gör det.
Mulle: Kan vi gå den?
Matte: Jag vet inte. Vi får fråga någon. Gå sista biten ner till asfalten nu så ska vi vända i korsningen.
Mulle: Vända?
Matte: Japp.
Mulle: Nu? Får jag?
Matte: Helt okej, jag ska bara…
Mulle: Vändavändavända!!
Matte: …starta nytt varv på GPS’en
Mulle: Äru med? NU KÖR VI!!
Matte: Har jag något val?
Mulle: Nope! Bomb’s away!
Matte: Åhej vad det går vännen, vi måste bromsa lite här.
Mulle: NEJ! INTE BROMSA!
Matte: Men det är dålig sikt och en massa hus. Du får trava några meter så vi inte kör över ett barn eller hamnar i grillen på någons Volvo 740.
Mulle: Tråkiiiiigt!
Matte: Nu är vi förbi. Varsågod.
Mulle: JAAAAAAAAAAAAAAA!
Matte: Åherregud.
Mulle: Jag kan ännu fortare!
Matte: Det tror jag inte på!
Mulle: Joho, kolla!
Matte: Minsann, du hade en växel till!
Mulle: Jag kan ÄNNU fortare!
Matte: För all del, försök att inte bryta något bara.
Mulle: YAHOO!
Matte: Inga yahoos!
Mulle: Jag hinner inte med några yahoos i det här tempot!
Matte: Det är väl för väl det!
Mulle: Va?
Matte: Inget, bara spring du.
Mulle: AAARGH!
Matte: Gärna utan sidledes tvärkast!
Mulle: Farligt!
Matte: Grävskopa. Fortfarande stillastående.
Mulle: Men ändå!!
Matte: Men ändå.
Mulle: Nu drar jag igen!
Matte: Kör på du.
Mulle: TJOHO!
Matte: Kan du försöka sluta galoppera som en B-ponny?
Mulle: Mendetärjusåroliiiigt!
Matte: Du kan väl vara lite vägvinnande iallafall?
Mulle: Såhära?
Matte: Mycket bättre.
Mulle: Ska vi svänga hemåt här?
Matte: Nej, vi fortsätter alla tre kilometrarna.
Mulle: JAAAA!
Matte: Men vi travar igenom gården. Man ska inte sprätta grus genom gårdar.
Mulle: Meh. Okej då.
Matte: Nu kan du få springa igen.
Mulle: TJOHO!
Matte: Åh jösses…
Mulle: ROLIGT!
Matte: Ja, men nu är vägen strax slut, så nu får du lugna ner dig innan vi brakar ut på landsvägen!
Mulle: Neeeej!
Matte: Jo, tyvärr. Nu tog vägen slut.
Mulle: Dumma vägen.

Matte: Oj..!
Mulle: Vadå?
Matte: Nytt rekord på tre kilometer.
Mulle: Va, fanns det ett rekord? Har jag slagit ett rekord? Vad var det gamla?
Matte: Nio minuter och femton sekunder.
Mulle: Och vad är det nya?
Matte: Sju och trettiofyra…
Mulle: OJ! Det måste ju vara ett JÄTTEBRA rekord!
Matte: Fort gick det iallafall!
Mulle: Jag måste ha varit jättebra!
Matte: Visst, man kan kalla det för bra. Man kan också kalla det för okontrollerad. Men vi kör på bra.
Mulle: Bra! Jag gillar att vara bra! Nu tar vi nästa varv!
Matte: Nä, vi ska bara springa en gång idag.
Mulle: Va? Vadå bara en gång?
Matte: Vi har ingen tävling att träna till just nu. Så det var bara på kul idag!
Mulle: Coolt! Så vadå, ska vi hem nu?
Matte: Vi travar nån kilometer tillbaka här, så kan vi svänga ner hemåt förbi åsnan.
Mulle: TJOHO!
Matte: Trav sa jag!
Mulle: Förlåt. Jag liksom rycktes med lite.
Matte: Lätt hänt. Nu travar vi.
Mulle: Okej!
Matte: Bra trav! Varför travar vi inte såhär jämt?
Mulle: Behövde värma upp först.
Matte: Med sju och en halv minuts okontrollerat sken?
Mulle: Det är skitbra uppvärmning!
Matte: Ja, du är då svettig så det räcker!
Mulle. Det ÄR faktiskt ganska varmt ute!
Matte: Jo, det är det ju.

Mulle: Men jag VILL inte bada!
Matte: Du måste bada. Du är genomsvettig.
Mulle: Men jag VILL inte!
Matte: Nä, men insekterna kommer äta upp dig om du går ut såhär svettig!
Mulle: VILLINTE!!
Matte: Stå still nu.
Mulle: Du är dum!
Matte: DÄR kom det.
Mulle: Fnörf!
Matte: Seså, om det är någon tröst så blev jag lika blöt som du.
Mulle: Ja, det är en liten tröst.
Matte: Vill du ha ett av dina födelsedagsäpplen nu?
Mulle: JA!!
Matte: Men du får ta det i bitar, det är så stora äpplen!
Mulle: Bäschta schortens äpple!
Matte: Tugga färdigt innan du tar nästa bit.
Mulle: Tjata…
Matte: Du får inte sätta i halsen vet du. Det gick ju inte så himla bra när du gjorde det, om du minns.
Mulle: Jaja då. Får jag sista biten nu?
Matte: Ja, ta den nu, så går vi ut i hagen så du kan rulla dig.
Mulle: Bra! Såhär kan jag ju inte se ut!
Matte: Vadå, vit?
Mulle: Precis!
Matte: Du ÄR vit…!
Mulle: Inte länge till!
Matte: Det är tur att du är söt.
Mulle: Du med!


Comments

Valborgsröj — 4 Comments

  1. Är det bara en skopa han blev rädd för eller en hel grävmaskin? 😉 Är lite lätt skadad av älsklingen och har därmed dispens för mitt ordnörderi… Förövrigt måste mulle vara sveriges coolaste häst.

    • Det är en hel grävmaskin som står där, men det är skopan som är farlig, för den sticker ju uuuuut! Den är väldigt sneaky och gömmer sig bakom ett träd dessutom.

      • Det låter oerhört logiskt. Varför vara rädd för en stor maskin när det räcker att vara rädd för en ‘liten’ skopa? Mulle har kommit på något riktigt bra där. Minimera rädslan. Ska genast börja anamma den tanken.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *