Sweet Sixteen

Mullehästen hälsar och tackar högljutt för alla fina gratulationer!

Det här med att fira sin sextonde födelsedag är ju världens jippo i vissa kulturer, men Mullehästen tycker att lagom är bäst. Därför fick han fira med ytterligare ett dressyrpass i paddocken. Det var liksom inga alternativ med tanke på gårdagen. Sådär kan vi inte hålla på.

Vi inledde med en liten skrittur ihop med C och den bruna damen, ett event som mest präglades av att den bruna damen fick en sten i skon. Det är jävligt obekvämt om man är människa, men är man häst så är det rent handikappande. Men det åtgärdades med lite våld och en annan sten. Därefter fick Mullehästen gå först uppför dödsbacken (vi måste faktiskt öva), och det gick jättebra! Förra gången fick vi motorstopp mitt i, men den här gången prövade vi i trav istället, för att få lite fart. Det gick så bra att Mullehästen valde att galoppera upp. Så hurra för det.

I paddocken gick det mycket bättre än igår. Mullehästen släppte ner matte i sadeln och vi kunde galoppera trevligt och svänga samtidigt. Inte klokt så bra. Allting är liksom relativt. Det är ju fortfarande tjockt och otympligt, men en Mullehäst som bryr sig om vikthjälper går ändå att manövrera.

När Mullehästen hade sprungit duktigt en liten stund, både rakt fram och i cirkel, så fick han hoppa lite (det är ändå födelsedag). Detta gjorde vi då i dressyrsadel och kandar. Om någon undrar så är det en skitdålig idé, speciellt om ekipagets balans i hoppningen är lite kajko redan innan. Men ja, skam den som ger sig. Första sprången fick den lilla svarta hoppmaskinen springa före som draghjälp. Det var nämligen tvåstuds, och Mullehästens filosofi om tvåstuds är att man hoppar jämfota över den första och sen står och fånglor alternativt ramlar över den andra. Med matte i dressyrsadel, som sagt. Jorå.

Ett litet räcke hoppade vi också, på 70 cm eller så. Men när Mulle glad i hågen satte av mot den gigantiska oxern så fick det faktiskt räcka. Det får vara måtta. Men vi måste nog hoppa lite seriöst någon dag, det är faktiskt roligt. Tyvärr sitter hoppsadeln bedrövligt just nu, den behöver stoppas om eller nåt. Eller så är det hästen som behöver stoppas om… Men det får bli en utflykt till sadelaffären de närmsta veckorna. Under tiden kanske vi kan palla upp den med varierade mängder ludd och fluff.

Sist men inte minst; det traditionsenliga födelsedagsäpplet!


Comments

Sweet Sixteen — 3 Comments

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *