Artilleristrid

Det sägs ju att dressyr ska vara som en balett, en union mellan häst och ryttare, där man dansar fram i absolut samförstånd med mjuka rörelser och harmoni.

Vi jobbar inte så. Vi har haft fyrtiofem minuters artilleristrid i paddocken istället. Det har väl också ett artistiskt värde, på sitt sätt. Mullehästen är nu så trind att om matte hackar in sporren i nittio graders vinkel mellan revbenen på honom så gäspar han och går åt andra hållet.

Men ja. Inget nytt med det. Det är så varje år. I år är vi dessutom i ovanligt kass dressyrform redan innan. Det är bara att le och se glad ut, försöka stretcha bort krampen i magmusklerna och försöka igen imorgon. Det positiva är att det antagligen kommer att gå bättre då, efter att vi med ett visst mått våld lyckats hacka loss en stor del av stelheterna idag. Hos oss båda, mind.


Comments

Artilleristrid — 3 Comments

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *