Stormdressyr

Det är märkligt det här med vad man kallar för bra väder. Definitionen av bra väder verkar vara solsken. Och visst, det är ju helt klart mindre blött och sådär, men om det samtidigt blåser sisådär tjugotvå meter per sekund så tycker vi nog ändå inte att det är något vidare bra väder. Iallafall inte att rida i.

Mullehästen var lite stel inledningsvis, högst troligen en kombination av att han haft ett par lugna dagar och att han varit ute naken och blivit blåst på. Men stelhet botas bäst med galopp, det vet alla. Mullehästen vet dessutom att om det står hinder i paddocken och man galopperar, ja, då ska man hoppa. Det skulle vi inte, tyckte matte. Så vi hade lite delade meningar om lämpligheten med att hoppa 1.10 i dressyrsadel. Matte vann. Nån ordning får det ändå vara. Det hindrade dock inte Mullehästen från att satsa järnet varje gång hindret hamnade i synfältet. Hoppet är det sista som överger en.

När vi kommit över ovanstående distraktioner (samt allt relaterat till stormen, typ att träden rörde sig och lät), så kunde vi springa fint. När Mullehästen öppnade upp formen och gick på med lagom påskjut kunde matte sitta trevligt, men när han kom ihop under sig och höjde ryggen sköt han matte ur sadeln. Så, organiserad häst eller organiserad ryttare, det är bara att välja. Vi erbjuder smakprov av båda:

Vi tror att “sitt ner för helvete” är den generella kontexten. Nåja.

Det är iallafall positivt att Mullehästen är glad och pigg. Vi rider dressyr lite sällan just nu, men det gör bara att han glatt går ner i paddocken med spetsade öron och koncentrerar sig utifrån bästa förmåga (subjektivt, men ändå). Man får vara glad. Dock kan vi inte göra skänkelvikningar som folk, men, oss emellan, hur ofta BEHÖVER man egentligen kunna göra skänkelvikning? Va?


[foto: Carola E.]


Comments

Stormdressyr — 6 Comments

  1. Enligt den akademiska läran behöver man inte kunna skänkelvikning! 🙂

    Förresten har jag hört berättas att de ska bli lättare att sitta på när bakbenen börjar bära. Hmppfff. Det verkar alltså vara nån sorts propaganda bara?

    • Hurra! Vi är bra påa tt gå framåt och ganska bra på sidepass,d et blir när man ska göra båda samtidigt som det kör ihop sig. Igår gjorde vi en trappvariant av det hela.

      Jag har också hört det där med bekvämare. Jag tror att det egentligen är det, de gånger det har gått som bäst sitter man ju klistrad. Jag tror bara det är (ännu) en jävla tröskel innan man hamnar där. En tröskel som kräver bättre magmuskler än var ekipaget kan uppbringa för tillfället…

  2. Men visst blir hästryggen mjukare att sitta på när hästen är lösgjord och går utan spänningar i ryggen? Kanske spänner sig Mullehästen lite när han kommer ihop mera? Vad vet jag. Racke-araben kan det här med spänd rygg och jag kan nästan aldrig sitta ner ordentligt på honom. Tur att barnen kan.

    • Jag har nog beskrivit dåligt. Det jag har svårt med är när han öppnar upp bak och använder bakknäna, för han får väldigt mycket luft i steget = stora rörelser. Och då är matte i för dålig trim helt enkelt =P Han skjuter matte ur sadeln i de lägena. Käzz.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *