Extremt mycket måndag

Mulle: Vad vill du?
Matte: Varför kom du inte när jag ropade?
Mulle: Hörde inte.
Matte: Det gjorde du ju visst!
Mulle: Nähä!
Matte: Men jag såg ju att du lyfte på huvudet.
Mulle: …
Matte: Kom nu så går vi in.
Mulle: Nej.
Matte: Va?
Mulle: Nej, sa jag.
Matte: Eh, jo. Nu går vi in.
Mulle: NEJ!

Matte: Kom igen nu. Kolla, den lilla svarta har redan gått bort till grinden!
Mulle: Jag skiter väl i vad han gör!
Matte: Jaså? Sen närdå?
Mulle: Det är inte dags att gå in än!
Matte: Du, klockan är över fem, du skulle varit inne för längesen.
Mulle: Du är dum.
Matte: Där kom det ja. Kan vi gå in nu?
Mulle: Fnörf.

Mulle: Men sluta borsta!
Matte: Du fäller så mycket så vi måste faktiskt…
Mulle: Men nej! Sluta!
Matte: Är du lite pälsöm? Det är inte så konstigt. Vi tar den mjuka borsten idag.
Mulle: Kan du inte bara sluta peta på mig?
Matte: Tyvärr inte. Vi ska rida dressyr idag!
Mulle: I helvete heller att vi ska.
Matte: Det verkar lovande, det här.

Mulle: AJ! Vad FAN!?
Matte: Det är INTE okej att du sparkar när jag sadlar! Inte under några som helst omständigheter!
Mulle: Men du behöver ju för fan inte bitas!
Matte: Jag nöp dig i låret. Jag lovar att du överlever.
Mulle: Det gjorde ju ont!
Matte: Och vad tror du det hade gjort på mig om din spark hade träffat?
Mulle: Men ååååh, den var inte till för att träffa ju! Hade jag velat träffa hade jag gjort det, fattar du väl!
Matte: Sparkar är inte okej, oavsett var syftet är.
Mulle: Du kan ju glömma att jag tänker stå still iallafall.
Matte: Du tänker visst stå still.
Mulle: Okej då. Men jag tänker inte tycka om det!
Matte: Och tänk inte ens tanken på att vifta med någon som helst kroppsdel när jag spänner gjorden!
Mulle: Hmpf.

Mulle: Jaha, då går vi väl då.
Matte: Ja, fast inte däråt. Vi ska ner till paddocken idag.
Mulle: VA?
Matte: Ja, det sa jag ju förut!
Mulle: Jag tänker inte gå till paddocken! Jag tänker INTE gå till paddocken! Jag tänker gå ut i hagen!!
Matte: Ge fan i det där!
Mulle: NEJ! Jag VILL INTE!
Matte: Skärp dig nu.
Mulle: Du är dum!
Matte: Så är det.

Mulle: Um, matte…
Matte: Ja?
Mulle: Mina fötter blir alldeles konstiga här!
Matte: Ja, det har du rätt i. Du får lite snöstyltor. Men det går nog över när vi börjar trava sen.
Mulle: Suck.
Matte: Du vill verkligen inte idag va?
Mulle: Näe, det gör jag verkligen inte.
Matte: Men tyvärr måste vi faktiskt vara lite seriösa ibland. Vi slarvar alldeles för mycket redan.
Mulle: Men…
Matte: Vet du vad vi gör?
Mulle: Nä?
Matte: En kompromisslösning. Vi gör bara roliga saker, och om du springer fint i tjugo minuter så ger vi oss sen.
Mulle: Tjugo minuter?
Matte: Ja, det blir väl lagom?
Mulle: Är det med eller utan avskrittning?
Matte: Utan.
Mulle: Hmm.. jag kan ge dig tjugo minuter inklusive avskrittning.
Matte: Avskrittningen är tjugo minuter.
Mulle: Exakt.
Matte: Så, nej. Exklusive avskrittning.
Mulle: Men bara roliga saker?
Matte: Bara roliga.
Mulle: Som jag är bra på?
Matte: Precis!
Mulle: Ja, kanske då.
Matte: Bra, då sätter vi igång genast.

Mulle: Matte, det här går inte! Jag bara ramlar hela tiden!
Matte: Du har rätt, det går faktiskt inte. Det var ju typiskt att det skulle snöa så mycket inatt. Det som var så fint här igår.
Mulle: Vad gör vi då? Jag KAN inte springa här!
Matte: Nej, det kan du faktiskt inte.
Mulle: Det är säkrast att jag går ut i hagen igen.
Matte: Så roligt ska vi inte ha. Men vi går ut en sväng istället. Så får du lite motion.
Mulle: Jag vill inte ha nån motion.
Matte: Ingen frågade dig.
Mulle: Du är dum.
Matte: Du med.
Mulle: Pah!

Mulle: Jaha, vart ska vi gå nu då?
Matte: Vi går ner här och säger hej till åsnan, så får vi se hur det känns.
Mulle: Men jag bara ramlar ju här också!
Matte: Ja, fast nu får du skylla dig själv. Om du går där det är upptrampat så är det faktiskt barmark.
Mulle: Och HUR ska jag veta det?
Matte: Sexton vintrars erfarenhet?
Mulle: Meh.
Matte: Säg hej till åsnan nu.
Mulle: Hej åsnan!
Matte: Bra, ni börjar ju bli riktiga kompisar.
Mulle: Nu ska vi inte ta i.
Matte: Kolla här ute! Barmark på hela fina stora grusvägen!
Mulle: Jaha, och?
Matte: Du kan få galoppera lite uppför här!
Mulle: Nej tack.
Matte: Nej tack?
Mulle: Jag skippar det.
Matte: Men du älskar ju att galoppera!
Mulle: Jaha, men jag kanske inte VILL galoppera idag! Har du tänkt på det va?
Matte: Helt ärligt, nej.
Mulle: Dessutom står det en farlig grej där framme!
Matte: Det är en skogsmaskin, och den står still. Det är inget du behöver bry dig om. Galoppera duktigt nu istället.
Mulle: Jag vill inte.
Matte: Jo, det vill du.
Mulle: NEJ, JAG VILL INTE!
Matte: På vilken sida av lägenheten vaknade du idag egentligen?
Mulle: Det ska väl du skita i.
Matte: Nä, vet du vad. Nu får du skärpa dig!
Mulle: Blöh.
Matte: Se, det var väl inte så illa. Är det inte lite skönt att sträcka på sig?
Mulle: Nej. Inte ett dugg.
Matte: Nu vänder vi och går ner igen.
Mulle: Cool. Får jag galoppera nu?
Matte: Öh, nej, inte nerför här.
Mulle: Men jo!
Matte: Du ville ju inte galoppera alldeles nyss?
Mulle: Det vet jag inget om. Förresten har jag en stor farlig grej bakom mig!
Matte: Det är fortfarande en skogsmaskin. Och den står fortfarande still.
Mulle: Så får jag galoppera då?
Matte: Nej sa jag.
Mulle: Fyfan vad du är tråkig.
Matte: Det är sån jag är.

Matte: Nu är vi nere igen, nu kan du få galoppera!
Mulle: Hurra!
Matte: Lagom fort.
Mulle: Jaja. Ska vi svänga hem här?
Matte: Nej, nu ville du springa, nu tycker jag vi fortsätter framåt.
Mulle: Va? Ja, okej då.
Matte: Och det är fortfarande vår dressyrdag, så sluta springa runt med nosen i vädret.
Mulle: Ååååh, alltid dessa kraaaav!
Matte: Äh, lite tjusig galopp kan du väl bjuda på. Seså, om jag står upp lite så kan du springa lite lång och låg med ryggen fri. Sedär, det var väl inte så illa?
Mulle: Nä, det var nästan lite skönt.
Matte: Bra det. Det är en kilometer bort här. Det är en lagom galopp.
Mulle: Ja, den var fin!
Matte: Nu vänder vi och springer tillbaka igen, men nu tänker jag sitta ner, och då vill jag ha en rund, fin, samlad galopp. Kan jag få det?
Mulle: Jag ska försöka.
Matte: Bra! Nu springer du jättefint!
Mulle: Jag vet.
Matte: Nu gör vi lite byten också, när galoppen är så fin.
Mulle: Jag är bra på byten.
Matte: Ja, det är du. Nu var det kanske lite mycket trav och tölt i dem, men du får högsta betyg för engagemang.
Mulle: Tack! Det var ju lite kul det här!
Matte: Vad bra! Då vänder vi igen, och så gör vi samma sak ett varv till!
Mulle: Eh, va?
Matte: Lång och låg bortåt, tjusig med byten tillbaka.
Mulle: Jamen… hemåt…
Matte: Sen får du gå hem. Ett varv till nu.
Mulle: Ja.. okej då.
Matte. För det är ju lite kul?
Mulle: Ja, lite kul är det ju.
Matte: Fint! Ta i ordentligt nu.

Mulle: Är vi klara nu?
Matte: Ja, nu var du duktig. Nu vinkar vi till åsnan och beger oss hemåt.
Mulle: Hejdå för idag!
Matte: Är du lite gladare nu?
Mulle: Ja. Lite.
Matte: Det är inte lätt att fälla päls.
Mulle: Nä. Det är skitsvårt.
Matte: Det blir snart bättre. Nu är det ju vår!
Mulle: Jaa, det är bra.

Matte: Okej, de andra är fortfarande ute. Vill du gå ut igen eller vill du gå in i lägenheten?
Mulle: Det luktar havre här.
Matte: Det gör det.
Mulle: Jag vill ha havren!
Matte: Då får det bli lägenheten. Jag tror de andra kommer in strax, klockan är ju över sex.
Mulle: Jaja, det blir säkert bra. Bara jag får mat.
Matte: Ja, gå in och käka du. Jag tror vi stryker den här dagen ur träningssynpunkt och gör ett nytt tappert försök på onsdag.
Mulle: Kanske. Om jag har tid.


Comments

Extremt mycket måndag — 6 Comments

  1. Alltså, i det här inlägget känner jag att jag kan identifiera mig väldigt mycket med Mullehästen. Just sådana var mina känslor inför måndagen, precis den uppsynen hade jag haft om jag varit häst… men så är jag ju också liten, blond och tjock. Om än inte så luddig.

  2. Ha ha. Mullehästen låter ju som vilken tonåring som helst (vi skippar det där med hästår) tycker jag. Är du säker på att det inte lurar ett russ inne i hans hjärna någonstans. Resonemanget låter väldigt bekant…

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *