På promenad

Mulle: Jag ääääter ju!
Matte: Du får spara till sen.
Mulle: Men jag äter ju!
Matte: Ja, men om vi går nu så får vi iallafall lite dagsljus.
Mulle: Äter…
Matte: Sen. Nu går vi.
Mulle: Ingen sadel idag?
Matte: Nej, ingen sadel idag.
Mulle: Hurra!
Matte: Jaa..

Mulle: Men… vad gör du?
Matte: Vadå?
Mulle: Ska du inte klättra upp på?
Matte: Nä, jag går idag, du ska ändå bara skritta.
Mulle: Men.. nä!
Matte: Men jo.
Mulle: Men nä! Jag är ridhäst!
Matte: Det är nyttigt för dig att röra på dig utan tjockmatte uppepå.
Mulle: NEJ!
Matte: Jo.
Mulle: Jag kan gå utan dig i hagen om jag vill!
Matte: Ja, men det gör du ju inte.
Mulle: Men jag kan! Jag bara behöver inte!
Matte: Jo, det behöver du.
Mulle: Det vet väl inte du!
Matte: Jo, det vet jag.
Mulle: Jag går inte en meter till! Inte en meter!!
Matte: Jo, det gör du.
Mulle: Okej då. Men jag tänker inte gilla det!
Matte: Kan du sluta hänga längst bak i grimskaftet?
Mulle: Nej. Du är dum.
Matte: En sån dag idag alltså.
Mulle: Plöh.

Mulle: Jag ser ingenting. Nu går jag hem.
Matte: Äh, kom nu. Det är lite dimmigt bara.
Mulle: Lite dimmigt… fnys.
Matte: Kom nu så går vi ner för backen här
Mulle: NEJ! Jag vågar inte gå där!
Matte: Jag vet, men du måste träna. Kom nu.
Mulle: Jag VILL INTE! Jag Satt FAST här!
Matte: Men nu är det plogat. Titta här, matte går före! Det går jättebra!
Mulle: Du-är-för-fan-inte-klok!
Matte: Kom igen, du klarar det här fint. Nu är vi strax nere.
Mulle: Nu går jag hem igen!
Matte: Vad nu?
Mulle: Du sa att vi skulle gå ner för backen…?
Matte: Jamen jag sa inte att vi skulle sluta gå när vi kommit ner!
Mulle: Nänä då..
Matte: Sluta häng längst bak i snöret.
Mulle: Nej.

Mulle: Fnork!
Matte: Va?
Mulle: Det luktar KO här!
Matte: Ja.. men..
Mulle: Jag tänker inte gå förbi nån ko!
Matte: Nej, men..
Mulle: JAG VÄGRAR GÅ FÖRBI KOSSORNA
Matte: Alltså…
Mulle: JAG VÄGRAR GÅ FÖRBI STORA RÖDA HUS SOM SÄGER MU! JAG VÄGRAR!
Matte: Men du har ju redan..
Mulle: JAG VÄGRAR!
Matte: Men ta dig samman! Du har redan gått förbi det stora röda huset som säger Mu för flera minuter sen!
Mulle: Jagharvad?
Matte: Det är bara vinden som ligger på häråt så lukten kommer hit.
Mulle: Alltså..
Matte: Gå ordentligt.
Mulle: Du är dum.
Matte: Säkerligen.

Matte: Men hej! Vad gör du här framme?
Mulle: Ja, du tänker ju inte låta mig gå hem, så jag får väl göra det bästa av situationen.
Matte: Mycket klokt tänkt. Det är skönare att slippa släpa dig.
Mulle: Det är ju faktiskt skönare att inte bli släpad!
Matte: Logiskt.
Mulle: Jag vet. Har du nåt i fickan?
Matte: Sorry, det är tomt?
Mulle: Där då?
Matte: Nä, ledsen, inget
Mulle: Klia mig?
Matte: Okej. Bakom örat?
Mulle: Bästa platsen!

Mulle: Jag ser verkligen ingenting nu.
Matte: Nej, det har blivit mörkt fort
Mulle: Allt är liksom.. luddigt!
Matte: Det är dimmigt. Boråsdimman får Londondimman att framstå som en femtonåring med moppefjun och diskutabelt röstläge ibland.
Mulle: Jag ser verkligen INGENTING!
Matte: Nä, det är tur att vi vet vart vi ska.
Mulle: Vi är nästan hemma!
Matte: Japp. Fyra kilometer promenad blev det. Det var väl inte så illa?
Mulle: Jag tycker ändå bättre om när du sitter uppepå.
Matte: Men varför är det sån skillnad?
Mulle: För när du sitter uppepå kan man springa! När du går bredvid blir det bara tråktråkskritt.
Matte: Men vi skrittar ju nästan bara just nu?
Mulle: Hoppet är det sista som överger mullehästen!
Matte: Och vettet är det första…
Mulle: Va? Vad sa du?
Matte: Inget.
Mulle: Hmm.
Matte: Lovar.
Mulle: Du är dum.
Matte: Ja. Kom nu så går vi in igen innan vi kommer bort.


Comments

På promenad — 2 Comments

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *