The bigger horse

Vi hade en plan om hoppning idag, men vi bangade. Först för det fina vädret, kanske skulle vi rida ut hellre? Sen tog vi oss samman och insåg att vi har faktiskt smitit undan seriös dressyr hela veckan. Det är inte nyttigt att hoppa, lalla runt en vecka och sen hoppa igen. Vi behöver faktiskt lite styrsel på grejorna också. Så det blev ridhus, utan roliga pinnar att springa igenom. Bara på platten liksom.

Det stora problemet vi tampades med idag var att matte av olika anledningar var rätt kort i temperamentet redan innan vi gav oss på det hela. Ett kardinalfel på alla vis, då den stora grundförutsättningen för alla interaktioner med en pizzahäst är att man har ett tålamod som gör Moder Teresa avundsjuk. Nu bestämde sig Mullehästen för att börja strula redan i backen upp mot ridhuset och ville inte gå (herregud, det stod ju en fyrhjuling där!), vilket var tillräckligt för att matte skulle lacka ur rejält och skälla ut Mullehästen efter noter. Han var inte imponerad.

Därefter var den första kvarten av ridpasset av typen “Du är dum!”, “Nej, DU är dum!”, “Du är dummare!”, “Du är dummast!”, “Du är alltid tusen gånger dummare än dummast!” och så vidare, ända tills Mullehästen tog sig samman och storsint bestämde att den sura matten kunde väl få hållas så kunde han ha roligt under tiden, och började därmed göra spontanbyten i galoppen och springa lite på tvären när det passade honom. Detta gjorde i sin tur att matte blev lite fnissig, och rätt vad det var så var vi sams igen. Det är fint att veta att båda parter i ekipaget kan kosta på sig att vara “the bigger person” ibland.

När vi väl hade diskuterat klart om vem som var på vilket humör och faktiskt började rida så var det riktigt trevligt. Ibland tyckte Mullehästen att det blev lite väl jobbigt och föll isär i en flämtande hög, men överlag var alla förvånade över hur mycket vi orkar trots vår kassa disciplin. Vi kunde skolor i trav och galopp åt båda håll, vi gjorde schyssta ryggningar, aningen dassiga men fullt funktionella skänkelvikningar och lite byten i serpentiner. Vi hade allra mest fokus på att få igång bakvagnen snarare än att få igenom alla små ställningar och sånt krafs, och när vi väl fått igenom den planen hittade vi även den samlade traven och i viss mån halterna. Det var trevligt. Vi fick även vara Stabil Häst och hjälpa den förskräckta kinesen förbi ett Läskigt Hörn, där något lät utanför. Stora svarta kineser kan flyga iväg väldigt fort ibland. Det är väldig tur att C (t.f. kinesvakt) är relativt sadelfast.

Åter i stallet tog matte och C tag i att mocka hagen, ett projekt som blivit aningens åsidosatt när det har varit tio minus och horisontell snöstorm. Därför var det bara att ta med en stabil spade och hacka frusen skit ur snön. Mulle och kinesen var inte sena på att hjälpa till. Mulle tröttnade efter en stund när han fattade att det vi höll på med var bajs och inte mat, men kinesen var oerhört intresserad och ville gärna kramas. Alltid trevligt med sällskap.

De fick ny halm i hagen idag. Lååångt bort från grinden, så kanske vi slipper hacka loss alltför mycket skit nästa gång…


Comments

The bigger horse — 2 Comments

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *