Månadens gästblogg – november

Efter att ha fått äran (?) att vinna månadens tävling så är vinsten att skriva ett gätsblogginlägg. Eller egentligen är det min husse som får skriva åt mig för jag klarar inte av att hantera tangentbordet.

Och frågan är hur mycket av mina ord det blir för husse kan inte portugisiska.

Mitt namn är i alla fall Xipo och jag är uppvuxen i det varma Portugal. Jag åkte hästbuss jättelänge innan jag kom hit och det var snö överallt när jag klev av vilket var väldigt förvirrande.

Just nu bor jag i ett litet stall med två grannar, den mopsige svarte i boxen bredvid och den stora röda. Den stora röda är ledarhästen. I mitt förra stall fanns det ingen riktig ledarhäst så jag och den svarte håller noggrann koll på henne. Hon tycks gilla mat, det gör jag också, men så viktigt är det inte, jag brukar ta det lugnt och äta långsamt. Husse tycker att det är lite jobbigt att jag brukar gå ner varje sommar jag går på bete, men det är väl inte så konstigt att jag gör av med energi med kompisar och stora ytor att leka på? På det hela taget är det roligt att vara ute, det är faktiskt mycket roligare än att gå in i stallet, även när det är kallt på vintern.

Husse är nog den jag känner bäst, även om jag gillar hästkompisar, de är så mycket roligare att leka med. Fast jag fattar inte varför andra hästar hetsar upp sig ibland, det är ju så mycket skönare att ta det lugnt.

Min husse kan vara rätt jobbig ibland. Jag försöker säga till honom när han gör otrevliga saker, som att borsta mig på magen, dra åt sadelgjorden eller knäppa upp remmarna på täcket jag har på mig, men han verkar inte bry sig. Det är nog det där med portugisiskan igen.

Jag tycker om att ha en uppgift och där är min husse rätt bra, han vill ofta att jag ska göra en massa olika uppgifter. Det är bra, för jag avskyr att ha tråkigt, att stå och vänta på min tur är det värsta jag vet. Några av uppgifterna jag gillar mest är att träna dressyr, det är nästan lika roligt som att göra komplicerade hinder som att gå i fållor. Vi har också försökt hoppa över saker också, men det är jag lite mer misstänksam mot. Att klättra i skogen är också bra, då kan husse och jag fundera lite för oss själva. Det som är nästan bäst är när husse går bredvid mig och vi gör en massa gymnastik, det kräver verkligen att jag koncentrerar mig. Nu när jag har flyttat till ett nytt ställe så finns det inget tak på jobbet så vi har börjat ta åklådan till lite olika arbetsplatser. Det är sådär kul, men den här åklådan är i alla fall bekväm, så jag brukar gå in bara för att vara husse till lags. Ibland har husse kört mig i åklådan för att vi ska visa upp oss. Då har jag fått skärpa mig extra mycket för jag har märkt att husse har varit nervös. Ibland får jag vara extra snäll med honom, trots att han kan vara jobbig.

Husse skriver faktiskt en egen blogg om oss, men den är rätt obegriplig, han skriver ju inte ens på portugisiska.

//Xipo

Mer om Xipo och hans husse Ulrik kan du läsa HÄR


Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *