Fnöh?

Mulle: VAR har du varit?!?
Matte: Bortrest. Men nu är jag hemma igen.
Mulle: Bortrest?
Matte: Ja.
Mulle: UTAN mig?! Varför fick inte JAG följa med?
Matte: Jag tror inte att du hade uppskattat resan.
Mulle: Du är dum.
Matte: Igen alltså?
Mulle: Vem är du?
Matte: Äh, kom igen…
Mulle: Vem är du?
Matte: Jag tog med morött…
Mulle: MATTE!
Matte: Just det.
Mulle: Allt är förlåtet!
Matte: Bra. Då rider vi ut.

Matte: Varför står vi still?
Mulle: Du har varit borta! Du kan ju inte komma här och tro att jag bara ska göra som du säger hur som helst!
Matte: Skärp dig. Nu går vi.
Mulle: Jamen..
Matte: Nu GÅR vi.
Mulle: JAJA, tjata!

Mulle: Hmm.
Matte: Ja?
Mulle: Det låter mystiskt när jag går!
Matte: Ja, det är dina vinterdäck som knarrar i snön.
Mulle: Coolt.
Matte: Väldigt. Det är tur att du har dem, annars hade vi inte kommit en meter.
Mulle: Om jag går här låter det annorlunda!
Matte: Ja, det är för att det inte är plogat i kanterna. Men kan du vänligen gå där det är plogat, det är ett dike här någonstans som inte riktigt syns under snön, du kan…
Mulle: JELP!
Matte: …ramla ner och fastna.
Mulle: Jag sitter FAST!
Matte: Så går det. jag är ledsen, men du får försöka ta dig upp själv, jag kan inte direkt hjälpa dig.
Mulle: Men jag sitter FAST!! Min mage blir kall i all snö!
Matte: Försök att backa då?
Mulle: Fnork!
Matte: Du har ju bakvagnen kvar uppe på vägen?
Mulle: Nu har jag fnöh i näfan!
Matte: Man tenderar att få det om man försöker dyka ur diket. Backa nu istället.
Mulle: Jamen det gick ju bra!
Matte: Ja. Ibland kan det faktiskt hjälpa att göra som matte säger, tro det eller ej.
Mulle: Nu förstår jag inte alls vad du menar.

Mulle: Öh?
Matte: Ja?
Mulle: Vi brukar gå däråt!
Matte: Ja, men idag går vi häråt.
Mulle: Men vi brukar gå DÄRÅT!
Matte: Ja, men inte idag, vi behöver variera oss lite.
Mulle: Men jag VILL INTE!
Matte: Det vill du visst.
Mulle: Okej då.
Matte: När vi går i den här riktningen har vi ungefär 800 meter uppförslut här. Du kan få springa upp om du vill.
Mulle: Får jag!?
Matte: Ja, men börja försiktigt så du inte halkar!
Mulle: Öh… matte..?
Matte: Ja?
Mulle: Du är liksom.. lite sned?
Matte: Ja, det är mitt trasiga knä. Jag var visst inte helt i form för sadel än.
Mulle: Men altså.. ska jag stanna eller nåt?
Matte: Nej, jag klarar mig. Men tack för omtanken. Däremot kanske du vill galoppera, det är nog enklare än att rida lätt.
Mulle: Galoppera?!
Matte: Ja, precis.
Mulle: FÅR JAG?!
Matte: Kör så det ryker!
Mulle: JETEROLIGT!
Matte: Hoho, ordning i leden! Ingen måndagsakrobatik!
Mulle: Men det är ju roligt!
Matte: Kan det vara roligt utan nosen mellan frambenen?
Mulle: Ja, jo, det skulle det ju kunna..
Matte: Tack!

Matte: Nu vänder vi och går hem igen. GÅR hem, inte hoppar jämfota!
Mulle: Hihihihi
Matte: Hörrödu sprattelpäls, nu får du stilla dig lite!
Mulle: Hihihihi
Matte: Nu kommer det en bil, kan du stå still vid kanten här tills den har åkt förbi?
Mulle: Det är ett DIKE där!
Matte: Ja, men du behöver faktiskt inte gå ner i diket. Stå still här blir jättebra.
Mulle: Bilen låter konstigt!
Matte: Ja, den har också vinterdäck i snön, precis som du.
Mulle: Fnork!
Matte: Ja, jo. Stå kvar du, det kommer en bil till därborta.
Mulle: Den LYSER!
Matte: Ja. Somliga bilpiloter tror bara att helljus bländar andra bilpiloter, inte hästpiloter…
Mulle: .. eller deras hästar!
Matte: Exakt.
Mulle: Nu ser jag verkligen INGENTING!
Matte: Nä, nu går vi försiktigt till vi ser ordentligt igen.

Mulle: Vadärdetdär!?
Matte: Det är en spark.
Mulle: Spark? Kommer nån att sparkas?  Ska jag sparka nån?
Matte: Jag föredrar om du låter bli.
Dam med spark: Hej!
Matte: Hej hej!
Mulle: Fnork!
Matte: Jaja.
Mulle: Den sa hej!
Matte: Jaja. Nu travar vi en bit.
Mulle: Är du okej då? För jag skulle kunna galoppera om du hellre vill det…?
Matte: Trav blir fint, tack.
Mulle: Jag tänkte mest på ditt knä…
Matte: Eller hur.

Mulle: Det var roligt ute, men man kan ju inte missa matdags!
Matte: Helt sant, tur att vi hittade hem i mörkret!
Mulle: Tur!
Matte: Men raring, du är ju alldeles blöt!
Mulle: Jaa..
Matte: Blev du så svettig av det lilla? Vi måste verkligen göra något åt din päls!
Mulle: Ja! Den kliar och är sticksig och svettig och..
Matte: Vi får ringa veterinären så vi kan klippa dig igen.
Mulle: …fast å andra sidan är det ju väldigt bra med en rejäl päls, jag föredrar nog att ha päls, ja, det gör jag, så du behöver inte ringa veterinären, det är ju alldeles onödigt.
Matte: Såpass.
Mulle: Jag är hungrig!
Matte: Du ska strax få äta, vi ska bara prova din julklapp först.
Mulle: Vadå, nu? Men maten..?
Matte: Maten ligger kvar i tre minuter till. Stå still nu.
Mulle: Men maaateeeen!

Matte: Titta, det passade ju riktigt bra.
Mulle: Vad tjusig jag blev!
Matte: Ja, jättetjusig. Men du ser lite ut som att du har klänning. Men det kan vi ta.
Mulle: Får jag mat nu?
Matte: Ja, nu får du mat!


Comments

Fnöh? — 25 Comments

  1. Vilken ljuvlig blogg ni har, du och Mullehästen! Det är inte många dagar sedan jag hittade den, men den har snabbt seglat upp som en favorit. 🙂

    Vi befinner oss uppenbarligen i samma kommun, så vem vet om våra vägar korsas en vacker dag? Mitt aktiva hästliv är dock numera nedlagt till förmån för hundsporten.

    • Tack, och välkommen hit!

      Här är det tvärt om, hundsporten fick stå tillbaka för hästsporten, numera har retrieverarna ett bra pensionärsliv hos mattes föräldrar och lånas hem som sängvärmare till Borås ibland.
      Vilken ände av kommunen är du i? Vad jag vet har vi bara massa bordercollies i närheten, samt en uråldrig labrador. Och jack russels (snubbelfällor) överallt i stallet =)

      • Vi befinner oss i en kommundel som börjar på Dal och slutar på fors, och så en sjö däremellan. Dock i väldig utkant av kommundelen. Och var håller ni hus? Här är garanterat bordercolliefritt, men desto fler andra hundar av diverse ursprung.

        • Precis på andra sidan metropolen, åt Bredaredshållet. Vi brukar rida runt ett fält där bordercolliesarna vallar får, det är så fint! Om jag någon gång slutar med häst ska jag skaffa en bordercollie som får valla får.

        • Det kan ev. vara en bekant till mig som vallar får med sina bc på fältet. Men det finns säkert fler än hon i Bredaredskrokarna.

  2. Hejsan Mullehästen och Mullematten!

    Tack vare Fredrik Backman hittade jag hit och jag måste säga att jag är honom evigt tacksam, vilken underbar blogg och hög igenkänningsfaktor -det finns en mullehäst i varje stall!

    Tack för underhållningen!

    • Nej, lyckligtvis inte, det hade väl inneburit att matte hade störtat mot en säker död. Däremot verkar det kul att stoppa ner så mycket av möjligt av näsan och blåsa så hårt man kan!

  3. *fnissar*

    Tänkte på Mullehästen häromdagen när jag red ut på en pigg racerskrittande sötklump (min häst) i skogen. Barbacka. Och hon såg andra hästar en bit framför och skulle prompt gå ikapp samtidigt som hon såg spöken här och där (så går det när man inte ridit på en vecka). Var väldigt mycket fnork.. och då tänkte jag på Mullehästen, som garanterat fnorkar mer än min häst. 😉

  4. Mulle får göra en stilstudie på Svarta faran som tar sig fram i snön som ett proffs. Hon ser dessutom ännu svartare och finare ut mot snön, till skillnad från vissa andra…

      • Va, min häst håller sig väldigt vit och fin när det är snö. Fördel med lösdrift är att bajs som huvudkudde verkar locka mindre än det gör på box 😉

        • Mulle skulle ALDRIG sjunka så lågt som att använda bajs som huvudkudde (tack och lov!). Däremot är han lite omotiverat gulbrun i svansen och på bakbenen.

  5. Skrattar högt hemma och ingen annan i familjen fattar förståss någonting. Hade jag haft min häst här hade hon nog skrattat lika mycket. Synd att man inte kan ha henne hemma så att man får bo med någon med gemensamt intresse. Jättekul i alla fall. Du skulle absolut kunna skriva professionellt! En fråga bara, varför skriver du någonstans här på din blogg att din nästa häst blir ingen lipizzaner? Det är en svår häst men ack så rolig!!! Det händer ju alltid något även om man ibland får hota med både blocket och Dalsjöfors.

    kram ett fan ifrån Skepplanda

    • Jag har övervägt att ha Mullehästen hemma ibland, men det skulle antagligen vara skitjobbigt att få honom att begripa att han inte får vara i soffan. Så han får bo kvar i sin egen lägenhet.

      Det stämmer att jag inte vill ha någon mer. Att ha Mullehästen är en ynnest, och skulle jag skaffa en till skulle jag bara jämföra och ingen skulle kunna mäta sig med honom. Det skulle vara orättvist mot den nya hästen. Dessutom är lipizzanerrasen en väldigt svår ras, och med tanke på min egen fysiska kondition hade jag nog valt något mer lättmanövrerat.

      Kram!

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *