Skärpning

Det har verkligen varit anskrämligt dåligt med bloggandet den här veckan. Vi ber om ursäkt, skyller på överdos av jobb och liv och sånt där larvigt. Bättring utlovas snarast.

Mulle hälsar att han mår fint. Genom att bocktackla väggarna i sin lägenhet har han lyckats kampanja bort att ha polokrage på täcket (veterinärens rekommendation) och får vara naken på halsen. Han får väl skylla sig själv om han får ont i den. Han lär skada sig mer när han försöker riva stallet i tappra ambitioner att strippa.

Igångsättningsmässigt har vi nu kommit till galoppen. Det går… fort. Första galoppdagen valde vi att låta Mullehästen springa i snören med matte på marken. Vi gjorde ett spontant test att tömköra i bara grimma, och det gick över förväntan. Fantastiskt bra, lite svårare att komma åt sidorna, men djuret kröp inte ihop i formen och skuttade runt, utan höll sig relativt lång och låg, vilket är syftet just nu. Mer sånt. Somliga är verkligen inte gjorda för att ha bett i munnen.

Dagen efter tänkte vi att det var dags att galoppera lite med matte uppepå på en rak, fin grusväg. Det liknade nog mer fjärilssim än galopp dock, det var framben överallt och vi kan svära på att Mulle hade knäna i öronhöjd minst två gånger. Matte fick sitta med militärsits och trycka ihop djuret med magmusklerna, handen någonstans i ögonbrynshöjd. Jättevackert. När matte upplyste hästen om att vi var påväg ut på landsvägen och det kanske var läge att stanna så valden han istället att bli rädd för en vattenpöl och nita med en bromssträcka på ungeför fyrtiotvå centimeter. Lyckligtvis satt matte som nämnt med rätt fastklistrad sits, i annat fall brukar inte matte ha en fyrtiotvå centimeter lång bromssträcka. Alls.

Vi mötte kossorna också, även det i full galopp. De stod och lurpassade bakom en stenmur. Vi fick naturligtvis spader. Men med den hastighet vi höll och kossornas överraskningseffekt, så lyckades vi inte få spader förrän vi med marginal passerat kossorna. Ganska bortkastat spader alltså. Även Mulle höll med om att det blev lite pinsamt.

Efter det har han fått hålla sig till att cirkulera i ett snöre som motion. Men imorgon har matte lovat långtur ut i naturen, det har vi förtjänat båda två!


Comments

Skärpning — 2 Comments

    • Ja, det är bedrövligt och vi ber om ursäkt, men när det står mellan jobb och blogg måste vi prioritera det som gör att vi har råd att hålla djuret med havre och annat livsnödvändigt. Tyvärr är bloggen non-profit.

      Men nu lovar vi bättring!

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *