En stilstudie

På allmän begäran;

Mulles första hopptävling 2008:

Alternativ gångart?

Men över kom vi!

Ååååhej!

Man skulle kunna tro att det här är en vägran. Det är det inte. Det är ett slidestop som också är grunden till ett katapultkliv rakt igenom hindret, som i sin tur reducerades till typ plockepinn.

Typ, ja…

Mulle på spontanhoppning i paddocken i förrgår:

Progress is bliss.

Idag har vi hopptränat igen! Nu var det minsann inte fråga om någon valpgrupp längre, utan Mullehästen fick vackert sälla sig till de duktiga hästarna och hoppa svåra saker.

Som uppvärmning hade vi en övning på en stor volt (30x30m ungefär) med trestuds i båda hörnen och en kryssoxer vid X. Mulle tyckte att det var superknepigt att svänga och hoppa samtidigt, men försökte efter bästa förmåga och välte bara lite hinder ibland. Kryssoxer har han aldrig hoppat förut, men den var inga problem, den tyckte han om! Det var dock en rejäl mjölksyraövning för ovana bakben, så Mullehästen var alldeles matt redan efter uppvärmningen.

Dagens övningar bestod mycket av att hoppa i bågar över ridbanan lite hur som helst. Mulle är skitbra på bågar (det är trots allt i princip det enda vi har övat på för Åsa, de relaterade avståndens drottning). Dock ansåg han att planket med bokstäver på (som vi hoppade i lördags och i söndags utan problem) troligen biter små vita hästar i fötterna, därför var han tvungen att VÄGRA! Matte blev skäligen häpen, för är det nåt Mullehästen sällan gjort, så är det vägra! Annars brukar lösningen på farliga hinder vara att springa rakt igenom dem, alternativt dra iväg i hundranitti knyck i random annan riktning. Fasoner!

På andra försöket tråcklade vi oss över planket (medelst grodhopp, vilket sen visade sig vara den enda tekniken för plankhoppning. Betänk då dessutom att hinderskrället var på cirka en meter i slutet. Det blev obekvämt.) När Mullehästen senare testade sin nya vägringsteknik även på en farlig röd oxer bestämde vi oss för att det var sluthoppat för dagen. Han fick avsluta med ett snyggt hopp på den röda oxern och sen fick det räcka. Om det var för att han var trött av tidigare hoppningar, trött av mjölksyreövningen i början, eller helt enkelt skeptisk till hinder idag (fler än vi stannade på den röda oxern) låter vi vara osagt. Vi fick iallafall avsluta snyggt och fick väldigt mycket beröm av farbror Hopptränare efteråt!

Bilder finns och kommer som special treat när vi har lyckats snärja dem från fotografen! :mrgreen:


Comments

En stilstudie — 1 Comment

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *