Working Splattification

Efter att Mullehästen först haft en konstig fot och matte sen haft en konstig rygg så har det inte blivit så mycket vettigt de senaste veckorna, men idag bestämde vi oss för att vi ändå kunde samla ihop tillräckligt många fungerande kroppsdelar för att tillsammans bilda ett hyfsat ekipage som var redo för lite dressyr. Efter ett spontant åskväder vid tretiden på eftermiddagen (där bland annat lysrören på mattes jobb slutade fungera och det fick jobbas i mörker) kändes dock inte tanken på dressyr riktigt lika lockande längre.

Men efter att ha kört till stallet i ösregn och gnälligt försäkrat sig om att det är okej att vila sin häst när det regnar typ underifrån, kunde vi inte annat än konstatera att just när man tror att det är okej att vara lite bekväm, ja då slutar det regna. Matte gnisslade lite en stund till, men C lockade med WE light, och då kändes det plötsligt alldeles jättemotiverat att rida. WE har den effekten, det är oerhört fascinerande.

Det var lite svårt att avgöra vad som var blötast och klafsigast, Mullehästen eller paddocken, men vi misstänker att det gick på ett ut. Efter ett tag var det ändå lite svårt att avgöra var Mullehästen slutade och paddocken började, och i slutet av ridpasset hade vi paddock på bland annat bakvalvet på sadeln, nosluddet och i det ena Mulleörat. Aningen splattrigt, alltså. Paddocken är i normala fall oerhört väldränerad, men åskväder av inlandskaliber är inget att skoja om i vattenmängd. Paddockstackarn var helt enkelt chanslös. Lyckligtvis kommer den vara torr och fin igen imorgon.

Mullehästen fick givetvis bada efter passet, inte för att han var direkt jättesvettig, utan för att han var mer paddock än häst. Han hade som vanligt stabila åsikter angående bad, men det är ju inte direkt matte som viftar med frambenen så det skvätter överallt, så han fick vackert finna sig.

Själva splattifikationen som vi ägnade oss åt i över en timme i paddocken var desto bättre. Mullehästen inledde lite stelt och trögt eftersom det hade regnat på honom, men när han fått värma upp och springa omkring lite blev han glad och pigg, och när han upptäckte att vi skulle hålla på med WE höll han på att springa ifrån sin svans i glädjeyran. Vi hade inslag av både tölt, skev passgång och tappra försök till kast med liten matte. Mullehästen är inte bara pizzahäst, han är även en islandshäststammad dromedar som hade haft en del att hämta i FriidrottsEM.

Dagens bana bestod av sidepass, tvåtunnor, klocka med ryggning i vinkel (fast utan klocka) och en hästliknande varelse som C hittade på gården som fick agera tjur. Tjuren hade dock ingen ring, men vi hade tjur, lans och en frustande pizzadåre, så vad tusan, man kan väl låtsas. Vi träffade den imaginära ringen alla gånger, snacka om skillz.

Mullehästen börjar bli grymt skicklig på sidepass. Första gångerna tog det emot lite, eftersom sidepassen är lite brutal mot stela bogar, men när han väl kom igång gick han som ett luddigt ljus. Backandet i vinkel gick kanonfint åt ena hållet, så vi kände oss som Grand Prix, men åt andra hållet lyckades vi faktiskt med konststycket att ramla ur övningen med dunder och brak och nästan stå på öronen i leran. Det är fint med kontraster.

I tvåtunnorna fick vi ha ganska stora volter, det märks att varken Mulle eller matte är direkt igång, men vi fick till hyfsade byten både i övningen och här och där på ridbanan, så viljan finns! Musklerna kommer väl när de kommer, men vi kan ju med säkerhet säga att iallafall hälften av ekipaget redan i skrivande stund har en begynnande träningsvärk av imponerande magnitud…

Att den tjuragerande trähästen inte var någon tjur var vi inte det minsta nogräkade med, Mullehästen ansåg att den skulle dödas likafullt och attackerade den helhjärtat, med matte hängandes en årstid efter som vanligt. Vi har onekligen samma tjurrelaterade problem som vanligt, fånga lansen går bra, pricka tjuren går bra, men att sätta ner lansen i tunnan igen hinner vi aldrig eftersom Mulle vid det laget har startat Formel 1 och flugit iväg tvärs över ridbanan medan matte febrilt försöker komma ihåg hur fanken det är man bromsar utan magmuskler.

Det är en fantastisk ridgren, på det hela taget. Nu måste vi skaffa en ring och be vackert att få tejpa fast en magnet i pannan på trähästtjuren så vi faktiskt kan träna på riktigt. Vi har ju trots allt målsättningar!

Galopp i tunnorna:

För den som undrar om sidepass lösgör bogarna, gissa hur det känns att göra en övning när frambenen går från den här vinkeln…

…till den här! Hardcoregympa?

Har man ingen klocka så får man använda ett Mulleöra istället, man måste ju sträcka sig efter nåt, och det var det rimligaste inom lämpligt avstånd

Vad tycker ni, är det inte ett eminent tjursubstitut?

[bilder ur film av Carola E.]

Vi ser fram emot morgondagens träningsvärk med viss entusiasm (det var ett tag sen sist) och funderar på om vi kanske då Inte ska dressyra imorgon heller. Eller så är det precis det vi ska?


Comments

Working Splattification — No Comments

  1. Splatta är ju sånt man gör med flugor, och de rör sig inte så mycket efteråt. Måste vara nån dialektal skillnad i ordets betydelse…

    Nu kom förresten blogg-artikeln i dagens Ridsport. Mullebloggen är med. Du får rapportera om det ökar antalet läsare…

    • Jag hörde detta, och jag försöker pressa ur mina lokala bekantskaper var man kan hitta en tidning nära jobbet imorgon, så jag slipper vänta hela dagen. Ska bli jättespännande! :mrgreen:

      Lovar att rapportera besökssiffrorna 🙂

    • Splatt är väl snarare ljudet av hov i lera som är lite blötare än klafs?

      Och grattis på namnsdagen. Eller det har jag nog redan sagt. Men ändå.

  2. Skojigt med actionbilder! <3

    Sidepass över bom låter som nåt som Svarta Faran skulle må bra av, även hon lider ju av borttappade bogar i angränsande landskap många gånger. Tycker tjurhästen var fantastisk, nu behöver ni som sagt bara en ring att sikta på. 😉

  3. Hej! Det ser så kul ut med WE. Vill verkligen prova på det! Såg ditt anslag om WE tävlilngen och jag har sökt som en tok efter vilken tid det kan börja men inte hittat! Tänkte att du kanske kunde hjälpa mig med tiden när tävlingarna startar upp på lördagen? Mvh Evisen

  4. Hur börjar man med sidepass? Mulle har ärvt ner stela bogar till lillebrorsan. Eller så är det mattarna som har stela bogar som ärver ner det till hästarna…

    Arne tyckte att backa i vinkel var väldigt onödigt och lekte “pansarvagn som kör över bettet” istället…däremot att fånga prylar i galopp var vi väldigt duktiga på…

    • Du kan trösta dig med att backa i vinkel gör man inte förrän i svår klass, i medelsvår är korridoren rak. Vi är också jättebra på att fånga i galopp, desto sämre på att hålla oss civiliserade när vi väl har fångat… hrm.

      Sidepassen är enklast att börja med på hästar med befäst skänkelvikning, men det är inte nödvändigt. En bra början är att satsa på en del av en bom, inte hela. Lägg bommen vid staketet så hästen inte kan gå framåt, så blir det tydligare vad man menar. Börja sen med en liten bit av bommen, gå in på ungefär en tredjedel av bommen, gör halt och flytta hästen den lilla biten ut. Bommen ska vara ungefär i höjd med ryttarens sporre (har man inga sporrar får man inbilla sig). Kör med den lilla biten bom tills hästen har förstått, sen halva bommen, sen hela bommen. När hela bommen är befäst inne vid staketet kan man lägga ut bommen mitt på ridbanan och göra samma procedur där, först en bit, sen halva, sen hela. Kör inte mer än ett par gånger de första gångerna, så de inte stretchar ihjäl sig om de är ovana! Och alltid lika många gånger undan höger som undan vänster. Lycka till =)

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *