Inga fotfel

Idag var matte åter från tryggheten på kusten där allt är som det alltid har varit.

Mullehästen hade idag som deadline på att bli bra i foten, vi hade bestämt att om foten fortfarande var knackig skulle vi åka till sjukhuset. Motionen för dagen blev därmed uppsutten för första gången på en vecka (fast Mullehästen fuskade lite igår på en skrittur med sin barnvakt). Vi höll oss i paddocken för att ha ett jämnt underlag, och barbacka för att bättre känna eventuella knackigheter och beslutade oss för att inleda med att knöla lite i skritt och sen trava lite på rakt spår.

Mulle hade helt andra planer. Efter att vi stormat runt i någon typ av älggångart några varv fick den galoppera lite för att hålla sig på mattan, när även det gick för fort och matte börjde pipa “oiiii” uppepå så avgjorde vi att det var dags att lägga ner och gå ut och skritta civiliserat på vägen istället. Det gick också rätt dåligt, vad gäller civilisationsbiten. Men men. Lyckligtvis hade vi C med till fots att gömma oss bakom när vi blev tvugna att konfrontera (gå förbi) dödsgrinden (husgrind), ondskefulla gråmonster (en medelstor sten), samt de böljande fasorna (en åker).

Sammanfattningsvis kan vi konstatera att det är inte det minsta fel på Mullehästen, iallafall inte i fotregionen.

Pannluggsregionen låter vi vara osagt.


Comments

Inga fotfel — No Comments

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *