Jehu

Det var nog en hård natt i hagen. Mullehästen kom in med grimman på sned, sömniga ögon och random gräsfläckar överallt. Detta i kombination med en tappad sko gav helt klart illusionen av vilken genomsnittlig midsommarfirare som helst. Men efter en timmes tupplur i lägenheten var Mullehästen som ny igen, vilket var tur det, för när man nu har en exceptionellt sadelfast hoppryttare på besök så får man passa på, så det blev hoppning idag igen.

Matte körde någon sorts halvmotiverad framridning i gympadojor och uppvikta ridbyxor, det var sannerligen vingligt, men Mullehästen sket blanka fan i vad han hade på ryggen, bara det gick fort framåt. Den tio minuter långa uppvärmningen bekräftade sannerligen att det troligen är koncentrerat svartkrut i gräset i hagen.

Därefter fick Mullehästen hoppa lite seriöst, och lyckades förvirra ännu en ryttare med att hoppa bäst när han får skena okontrollerat mot hindren. Bromsar man börjar han ragla runt som en full islandshäst, det blir inte helt bra. Men han liksom bara funkar så. Vi ska ändå inte upp på några vidare avancerade höjder, så han får hållas. Gladhoppning, det är ett av våra favoritbegrepp.

Som högst var de uppe på 90 cm idag. Eller ja, hindret var 90 cm, Mullehästen hoppade väl sisådär 130 som vanligt. Lagom är öken.


Comments

Jehu — No Comments

  1. vi ser verkligen fantastiskt kompetenta ut bitvis, trots galopptölt och två galopper i en allt som oftast. MongoMullot, han är glad i alla fall. <3

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *