Flygande fjortis

Vi skulle ha hopptävlat idag, första gången på 80 cm på bortaplan. Dock är matte fortfarande totalt nere för räkning, så det kändes övermäktigt att överhuvudtaget klättra upp på odågan.

Men matte hade ju lovat odågan att han skulle få hoppa just idag, så för att inte göra honom besviken så använde vi oss av fjortisen som kamikazepilot och hade lite hoppträning hemma i paddocken. Det gick jättebra!

Den stackars fjortisen, som med bravur tävlar i stilhoppning vanligtvis, blev lite förvirrad över instruktioner som “skit i hur det ser ut, bara det går fort” eller “Skena mot hindret och tänk framåt!”.
Mullehästen, i egenskap av pizzahäst, gillar att korta ihop sig och trippa framåt, speciellt när det är lite skojigt, som vid hoppning. Samlade och fina språng är trevligt, men man kommer inte särskilt högt av att stampa på stället (fråga Stefan Holm). Det Mulle behöver hjälp med från piloten är att övertyga honom om att det GÅR att hoppa i full fart. Och eftersom han och fjortisen är ena jävlar på att halvskena tillsammans så lyckades de strålande. Matte var mycket stolt. Och, ärligt talat, visst hade nedanstående fungerat rätt bra under stilbedömning också?

Som högst hoppade de dryga 90 cm (säg 92, sånt är viktigt i fjortisvärlden). Det högsta Mulle och fjortisen hoppat tillsammans förut är väl cirka 65, så de var väldigt förvånade båda två, mest fjortisen. Det var riktigt bra!

Matte glömde av redovisningen av de blå fötterna idag förresten, vi får ha kvar den cliffhangern till imorgon.


Comments

Flygande fjortis — No Comments

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *