Laddad till tusen

Senast matte hoppade så bestämde vi i samråd med Åsa att Mullehästen behöver pröva ett skarpare bett i hoppningen. Sen dess har vi inte hoppat, och eftersom det är tävling imorgon så tänkte matte att vi måste faktiskt testa innan, man kan inte komma med helt ny utrustning till tävling, inte ens om det är klubbtävling på hemmaplan.

Dagens ridpas hade således två syften; dels att kolla nya bettet och dels att kolla gamla Mullekroppen. Med de två senaste dagarnas märkligheter i åtanke kände vi att om Mullehästen på något vis står emot eller inte vill så stryker vi hoppningen imorgon. Man ska inte vara dummare i huvudet än man måste.

Det var dock ingen fara med Mullehästen, kan man lugnt säga. Han kändes helt perfekt. Mjuk och fin, lyhörd och eftertänksam. Lyssnade på matte, tuggade fundersamt på bettet så han såg ut som en åsna med rabies. Och när vi styrde upp mot det lilla hindret så lyste det om honom, han gick stadigt och balanserat i stor galopp och hoppade så lätt, så lätt. Han galopperade inte ens som en anka.

Matte hade gnällt lite före passet om att Mullehästen galopperar som en full islandshäst när han hoppar, men åskådarna idag såg inte tillstymmelse av något alkoholmissbruk trots att det är valborg (och stallet var betänkligt glest på fjortisfronten). Vi brydde oss inte ens om hällregnet som kom efter en stund. Vi hittade en snäll fjortis som hjälpte till att höja upp hindret från ca 50 cm till 80 cm, för det är ju det vi ska hoppa imorgon (för första gången!). Mullehästen seglade över som ett ljus, matte (livrädd att råka göra illa munnen) hade en eftergift med handen ungefär i höjd med Mulleöronen och blev på köpet fullkomligt upphoppad ur sadeln. Ni vet, hästen hoppar, sen hoppar matte, sen landar hästen, sen landar matte. Väldigt graciöst. Höjden kändes inte alls som något problem, det kommer gå finfint imorgon!

När fjortisarna förfärat frågade hur högt det var sa matte lugnt att det är bara 80-85 cm, inget att jaga upp sig över.

Det var visst en meter. Så mycket för mattes ögonmått. Ibland är det bra att vara höjdmätartekniskt handikappad på den måten.

Efter ridpasset fick matte smörja saker (tråk tråk) medan Mullehästen fick koncentrera sig på att torka dukigt. Det gjorde han ganska bra, här fokuserar han extra hårt;

Ser jobbigt ut va?

Håll tummarna imorgon, det blir vår debut på 80 cm. Och på söndag ska vi fösa kor!


Comments

Laddad till tusen — 2 Comments

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *