Framstupa sidoläge

Efter gårdagens hardcore var det en aningen dämpad och spak Mullehäst som inledde dagens ridpass med att gäspa stort (det bådar aldrig gott). Allting vi gjorde idag gick i slow motion. Det var inte dåligt, definitivt inte, det mesta kändes riktigt bra. Det var inte stelt, motsträvigt eller bråkigt, det var bara… långsamt.

Nå, lite långsamt har aldrig dödat någon, så vi släpade oss igenom en lösgörande inledning med tempoväxlingar och ställning inåt utåt i alla gångarter. Vi höll oss ifrån den förvända galoppen idag, men tränade duktigt på läxan. I slow motion var det inga som helst problem för matte att få till snygga vägar, varken vid tre eller fyra serpentiner, så vi var väldigt nöjda. På det hela taget så gick det mesta riktigt bra, om man bortser från det uppenbara undertempot.

Efter en stund blev ridhuset upptaget så vi gick ut och travade av i paddocken. Där vaknade Mullehästen till och sträckte ut med riktig spänst i steget, mjuk och fin. Härligt!

När vi var klara skulle vi skritta långa vägen runt ridhuset upp till stallet. Precis bakom hörnet på ridhuset var det ett par lekande barn som viftade till i samma sekund som Mulle kom runt hörnet, och han var inte alls beredd. Han skyggade i bästa seriefigurstil (ni vet när hästen flyger upp i luften och benen flyger omkring i olika riktningar), fick en kass landning, och stod bokstavligen på näsan i leran. Small i rejält med knäna och nosen i marken, speciellt högerknät fick ta största smällen. Stackars Mullehästen!

I ren chock satt matte inte av, utan satt kvar hela vägen upp på stallplan. Lyckligtvis verkar Mullehästen inte ha tagit någon skada, båda knäna var hela (även nosen var hel), men vi tog ändå och spolade dem länge i kallvatten för säkerhets skull. Nosen fick vi torka med en våt svamp (fnorf! sa Mullehästen).

Matte stannade kvar en timme extra efter ridningen och kollade på knäna, men de verkade inte svullna genast iallafall. Passade på att klappa om den årfyllande fjortisen och förära med en oerhört väl genomtänkt fjortispresent (tycker matte själv iaf).

Imorgon har vi bokat ridhuset i arla morgonstund för lite bomövningar (förutsatt att knäna är hela) ihop med Åsa och den stora bruna. Det är ytterst problematiskt att träna ihop med människor som vaknar före tuppjäveln, speciellt som den enda i världen som är morgontröttare än matte är just Mullehästen…

(Tillägg; På bilden ovan ser det ut som att Mulle har sjukt konstiga hovvinklar fram. Så är såklart inte fallet, det är märkliga skuggor, dåligt ljus och mobilkamera i konstig vinkel som luras lite.)


Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *