Tänder och förvänd galopp

Vi inledde dagen med ett mycket engagerat dressyrpass. Det gick skitbra! Alla är förvånade. Mest Mullehästen. Matte red som fan och Mulle sprang som fan, till och med Åsa var imponerad. Vi hade en mindre konflikt inledningsvis när vi diskuterade vilken form vi skulle gå i (matte tyckte hög och samlad, Mulle tyckte ingen alls), men när vi rett ut det så hade vi knappt några diskussioner på hela tiden.

Vi hade mycket galoppjobb idag. Först en del längning och samling, därefter serpentiner med byten, som gick rejält mycket bättre idag än igår. För första gången på evigheter gav vi oss på förvänd galopp på fyrkanten, och klarade åtta(!) hörn i den svåra galoppen, och sex hörn i den lätta (mattes ben tog slut ungefär där).

Om vi backar ungefär två månader så kunde vi inte köra förvänd galopp genom ett enda hörn utana tt bråka, nu klarar vi två hela varv. Som sagt, det är märkligt att man blir så förvånad när träning ger färdighet! Vi avslutade med lite skolor i galopp (lite trögt med vänsteröppnan idag, övriga skolor var mjuka och fina), samt skänkelvikningar i trav på diagonalerna. Efteråt var Mulle trött och svettig, men förträffligt nöjd med sig själv.

När ridningen var avklarad fick Mullehästen stå på tork en stund, därefter blev han regelrätt påklädd och packad på hästlådan för en tripp till tandläkaren.

Mulle har lite svårt för tandläkaren efter alla turer med bronkiten. Han har helt enkelt utvecklat en stark aversion mot allt som involverar hans nosparti, och tycker därmed att bara åsynen av tvångsspiltan är hjärtligt onödig. Det krävdes 2×0,8 i happy-happy innan vi fick trasslat in odågan i spiltan och därefter ytterligare 2×0,2 för att få titta i snoken. Sen var han tam.

Goda nyheter, tanden är läkt! Den har vuxit upp igen och är riktigt fin, så sakta men säkert kan vi börja introducera vanliga bett igen. Vi lär väl märka om det fungerar, för det inte det kan vi alltid fortsätta på den betsling vi har, det fungerar ju det med.
Lite slip i hörnen behövdes, men inga större grejer. Återbesök igen om ett halvår, får hålla tummarna att det håller sig bra framöver!

Vi passade på att väga odågan, han väger 551 kg. Med tanke på att vi gissade på “typ 550” så måste vi säga att både matte och Åsa har ett fantaaastiskt ögonmått.

Nackdelen med elefantklubbardoser av happy-happy är att det tar fasligt lång tid innan man kan åka hem igen. Vi tog en promenad utanför kliniken, till Mulles stora förtjusning.

När det inte fungerade tackade vi vår lyckliga stjärna för det fina vädret, och satte oss istället på en bänk utanför, placerade Mullehästen med benen i varierande riktningar och väntade på att han själv skulle kvickna till.

Efter en timme eller så började odågan visa intresse för omgivningen och vi packade honom på lådan och körde hem (i typ 40 km i timmen, tur vi bor nära kliniken).

Eftersom matte är ett klantarsel insåg vi snabbt att det inte blir någon tävling på söndag. Alla injektioner har fyra dagars karens, och tandläkarbesöket flög helt enkelt ur skallen när vi amälde till tävlingen. Så vi fick stryka på söndag, men har istället anmält till nästa fredag, långfredagen. Det kommer att bli samma dag som en Johannaträning, men vi utgår från att Mulle överlever, då hoppningen är två vändor på morgonen och träningen är klockan åtta på kvällen. Det återstår att se hur mattes ben pallar det hela…


Comments

Tänder och förvänd galopp — No Comments

  1. Jag får alltid hjärteknip när jag ser en drogad vinglig pizzahäst, de ser så ömtåliga ut. :'( sniff!

    Vad bra att tanden vuxit ut, men vad hade hänt med den?

  2. Från början menar du? Han knäckte av en stor bit av den för ett drygt år sen, första kindtanden i underkäken på vänster sida, så han har inte kunnat ha delade bett… även med raka betten bet han sönder den i flera omgångar innan det lugnade ner sig, och nu har den fått växa upp igen!

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *