Det här med sadlar…

Mullehästen hade ett par år i början av mattes ägo då vi fick byta sadel nästan var fjärde månad. Han har haft Zaldi, Albion i två olika storlekar, Forestier, en sadel vars märke matte inte minns, samt nuvarande Bates Innova med justerbar bom. Den har nu faktiskt hängt i nästan tre år, alla är mycket fascinerade. Hoppsadeln, Jacson Celine, har vi haft sen 2008, men den var då ett nyköp på grund av att Mulles tidigare hoppsadel var en tusenkronors skräpsadel från hööks som snarare hjälpte en att tappa balansen än tvärt om.

Nu då. Vad fan har hänt med sadlarna? Mulle fick ju skavsår av sadeln för första gången för en månad sen, och vi fick rida barbacka. När vi började med sadel igen använde vi hoppsadeln, då sadelgjorden på en hoppsadel by default sitter längre bak. Men av hoppsadeln fick Mulle en muskelknöl i sadelstaden/manken. Vi var hos veterinären och justerade höfterna medelst kiropraktik och kom hem med en infernaliskt pigg odåga.

Igår hade vi på dressyrsadeln igen, för första gången sen skavsåren. Nu invadderad i renskinn. Idag hade muskelknölen kommit tillbaka. Trots detta la vi på sadeln idag igen (oklart varför), och efter ridpasset var knölen helt borta (helt borta, inte ett spår, Mulle var liksidig och mjuk runt manken).

Återstår att se hur det ser ut imorgon innan vi får spader. Till historien hör att det är inte direkt bara att hysta in odågan i åklådan och dra iväg till sadelproveriet, för med tanke på hur våra vägar ser ut vill jag inte ens tänka på hur det ser ut däruppe…

Frustrationsnivå; 6/10


Comments

Det här med sadlar… — No Comments

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *