Det stora äventyret

Idag skulle vi åka till veterinären.

Matte insåg redan igår att vi antagligen skulle få lägga ner de planerna, och blev inget vidare uppmuntrad av snömängden imorse. Till de oimponerande övningarna hörde dessutom konststycket att köra fast i snön på egna parkeringen samt ett fastfruset tanklock (apsvårt att köra till veterinären utan bensin). Inget som inte gick att lösa med rätt inställning.

Angående snön var det i övrigt inte mer att göra än att börja i ena änden, i det här fallet att ta reda på om man ens kunde komma iväg med transporten. Den var aningens insnöad.

Det var helt enkelt bara att börja skotta. Med hjälp av en frimärksstor snöskyffel och västkustens sämsta rygg tog det i runda slängar en timme att skotta loss transporten. Genom inte bara en, utan två plogvallar.

De stackarna som har transporterna bredvid Mulles kommer antagligen komma åt sina i typ juni med tanke på hur mycket snö matte slängde omkring sig.

Därefter tog det ytterligare en halvtimme att hitta grus (slut i närmsta lådan, bara att gå och hämta i nästa, bära tillbaka i hundbajspåsar vilket råkade vara det enda tillgängliga), grusa runt bilens tassar och sprätta iväg uppför första backen. Enda sättet att ta sig ut från stallet just nu är att köra transporten tom en bit för att lasta lite längre bort. Lyckligtvis var Mullehästen änglasnäll och gick rakt på transporten. 

Eftersom grävandet påbörjats i synnerligen god tid var vi extremt tidiga, men eftersom väglaget var besynnerligt så åkte vi med en gång. Lyckligtvis var vägarna tillräckligt bra för att inte vara något som helst problem, thank god. Vi hade tid klockan elva, men var framme redan tio över tio. Mulle fick stå i en sjukhusbox och vänta på sin tur. Det var spännande!

När vi öppnade dörren blev det ÄNNU mer spännande.

Vi hade tur, för i snöovädret hade nästan ingen annan kunnat åka dit, så vi fick komma in redan halv elva. Skönt att slippa vänta! Dessutom hade vi omväxlande mellan två och tre veterinärer som tittade, eftersom de andra hade för lite att göra eller nåt.

Mulle fick först visa upp sig i skritt och trav där det inte var några problem alls. Därefter tyckte veterinären att vi trots den eländiga historien med böjprovet i somras(se här och här) skulle våga oss på att böja igen, för att jämföra med då. Idag gick det mycket bättre! Mulle lyckades enbart skrapa ihop en halv grad på ena bakbenet, och misslyckades med att bita veterinärassistenten i baken, trots idoga försök. En halv grad på en glad gubbhäst är ingenting vi bekymrar oss för överhuvudtaget, med tanke på hur det såg ut senast. Nu återstår frågan om vad tusan det var för fel i augusti, men det lär vi aldrig få svar på. Lika gott det, antagligen.

Efter böjprovet var det dags att kolla ryggen. Där hittades genast att Mulles högra höft (den kassa höften) var ungefär tre centimeter högre än den vänstra. Det avgjordes att höften troligen är boven i dramat. Han fick kiropraktikbehandling på rygg och höft och blev snabbt uträtad igen. Skönt! sa Mullehästen som fick massage och stretching i hela kroppen efteråt. Veterinären hittade också at han var lite stel mellan tredje och fjärde halskotan, men det trodde hon var en följdreaktion. Matte fick lära sig massera på rätt sätt samt fick ett strechprogram som ska utföras varje dag. Mulle ska ha rejält med täcken på ryggen och värmas med vetekuddar varje dag före motion. Fem dagars metacam, han ska vila från ryttare i en vecka (tömkörning och promenader), därefter skrittas tre dagar, travas tre dagar och testa på någon galoppfattning. Därefter har vi telefontid med veterinären för att avlägga rapport.

Efter behandlingarna skulle Mullehästen skrittas i tjugo minuter, vilket vi fick göra genom at gå upp och ner i löpargången på kliniken. Aptråkigt, tyckte Mullehästen.

Som hämnd på veterinärassistenten bajsade han fyra gånger.

Därefter var det bara att packa in Mullehästen i lådan och halka hem med hela ekipaget igen. Mulle tillbringade eftermiddagen i hagen med snöätning och sovande med hängande underläpp. Matte roade sig med att äntligen få arslet ur vagnen och åka och köpa en ny pyjamas åt Mullehästen så han har en rejäl. Dessförinnan ägnades en betydande mängd tid åt att försöka få tillbaka transporteländet på ursprungsplatsen, vilket visade sig vara nästintill hopplöst. Vi nöjde oss till sist med “nästan bra parkering”.

Vän av ordning frågar sig naturligtvis om det inte är fullkomligt jävla vansinnigt att ge sig ut med transport i det här väglaget och vädret?
Svar: Jo. Antagligen. Men Matte har aldrig varit särskilt rationell när det gäller veterinärbesök. Vi har varit med om rejält mycket värre resor.

Efterlysning:
Är det någon som vet ett bra ställe där man kan beställa vetekuddar (eller körsbärsmotsvarande) till icke rövarpris och med anständig leveranstid?


Comments

Det stora äventyret — No Comments

  1. Intressant tips med vetevärmare…ska jag prova på ArrjaGårn som är lite stel i korset!

    Hur masserar man på rätt sätt? Jag är mkt nyfiken för mina händer klarar bara en minut om ens det så jag måste göra nåt fel…har övergått till att använda armbågen…

    • Vetevärmarna gör jätteskillnad när man ska massera, det blir mycket mjukare och trevligare!

      Vi fick en massageövning med tummarna över muskeln, en tumme vid ryggraden och en ca 1 dm bakom diagonalt neråt, sen låter man dem mötas under tryck.. lite svårt att förklara. Tricket för mina händer har varit att itne förböja fingrarna utan ha tummen nästan böjd när man trycker så är det inte lika jobbigt. Man kan använda knogarna också.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *