Projekt Uppmuntran

Mullehästen har varit lite vinterdeppig de senaste dagarna, vilket är lätt hänt såhär års när man i stort sett bara harvar runt i ridhuset. Känner man Mullehästen så vet man att dressyr två dagar i rad är max, evenuellt tre, men då får man enbart göra roliga saker!

Idag inledde vi därför “Projekt muntra upp Mullehäst”. Detta gjorde vi genom att trots halka och elände ge oss ut på en skogstur. Mullehästen var vänligt intresserad de första 200 meterna, inte alls hoppig och skuttig som vanligt, men inte särskilt negativ heller. Bara lite off. Efter nyssnämnda 200 m fick matte syn på en plogande traktor som bökade runt inte alltför långt framför oss. Att gå förbi den i halkan var inte ett alternativ, inte heller att vända tillbaka ifall traktorn skulle komma efter oss. Matte började bli lätt stressad, Mullehästen tuggade ointresserat på en kvist. Då kom vi på att vi kunde gå ner i sommarhagen bredvid vägen, vänta tills traktorn kört förbi, och sen fortsätta vår tur.

“Oooohhh!” sa Mullehästen lyckligt när sommarhagens vita snöfält sträckte sig ut framför honom. Från att ha varit halvintresserad av mattes idéer blev han plötsligt väldigt engagerad och stolpade iväg genom snön med höga kliv. Vi glömde helt bort den potentiellt hästätade traktorn, utan ägnade oss istället åt att knata runt i den höga snön i hagen, Mulle pigg och glad och matte njutande av en icke-deppig häst. Helt obekymrad var han dock inte, han försökte bara bocka en gång, men sket glatt i vad matte hade för planer om form och vägar utan knallade på, grävde, nosade, undersökte, taktade och matte fick mest vara med som någon typ av dekoration uppepå. Good enough. Vi stannade inte jättelänge, kanske tjugo minuter, men när vi gick tillbaka var det med en mycket mer harmonisk och glad Mullehäst.

Egentligen skulle Mullehästen antagligen behöva en kortare viloperiod, men eftersom han uppenbarligen får ont överallt när han inte får röra på sig så blir det inget med det. Istället planerar vi en vecka eller två med bara glada uteritter så fort isen släpper och vi har vägar igen.


Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *