Barbackaträning

Matte inledde dagen med att gå till stallet och vara hästskötare åt sig själv (med entusiastisk hjälp från retrievern), så det var mockat och klart när vi skulle träna på eftermiddagen. Mycket trevligt. Vi passade också på att skruva ner och flytta Mulles vattenhink eftersom han på senare tid funnit visst nöje i att lite absent minded lägga svansen i den hela tiden (eller ja, matte flyttade hink, retrievern käkade hästbajs och jagade sparvar). Vi var inte kvar när Mullehästen kom in från hagen och kan därför inte som förstahandskälla rapportera hur det gick (det gick ju inte så himla bra förra gången), men när matte var tillbaka senare på kvällen levde han iallafall. Han drack tillochmed ur hinken.

På kvällen hade vi premiär som dressyrtränande barbackaekipage. Det gick, mot alla odds, riktigt bra. Vi bråkade bara ett par enstaka gånger. Om detta beror på dagsformen, faktum att vi upptäckt Mulles hästrädsla och skyddar hans bakdel eller helt enkelt avsaknaden av obekväm sadel är svårt att avgöra, men överlag gick det riktigt bra.

Vi fick börja på volten, där vi gjorde flera övningar som skulle byggas ihop till en serie av typen öppna-minska volten kvar i öppna-skänkelvikning tillbaka ut-läng och sänk formen-ta upp formen-sluta-minska volten i sluta-räta ut-tillbaka ut på volten-läng och sänk formen-byt varv-korta upp formen-repetera. Detta i trav. Därefter samma övning i skritt, men då så att slutan på den minskade volten gick såpass långt att det blev ett par varvs bakdelsvändning i mitten (nåja) av volten. Mullehästen var lite trögstartad, men när han väl var med på noterna gick det bättre.

Därefter hade vi en helt kaotisk galoppövning som gick ut på att galoppera på fyrkantsspåret och göra tiometersvolter (generell katastrof) samt därefter byta varv och fortsätta i förvänd galopp på spåret. Vi är verkligen inte bra på förvänd galopp, och definitivt inte barbacka. Mulle fick spader, matte försökte rodda odågan framåt utan att tappa en bog, ett bakben eller en intelligens någonstans bakom och den stackars svartvita bockponnyn med matte (som var nästföljande ekipage och således red fram) fick kasta sig ur vägen för den dundrande vita hårbollen som kom farande tvärs över ridhuset i blandade gångarter. Den förvända högergaloppen var faktiskt fullkomligt förtappad, men den vänstra fick vi till i nästan ett varv utan att dö eller ramla in i en vägg.

Efter galoppövningen växte Mulle en meter, började trava på genom hela ryggen och jobbade på kanon. Johanna kunde inte säga annat än “bra!” på flera minuter (och vi lovar att det brukar inte vara Johannas problem att hitta på något annat att säga). Precis när vi travade som absolut bäst och kände oss supersnygga så kom Åsa och skulle filma lite. “Yes!” tänkte Mulle och matte. “Äntligen en film som går att visa för folk!”

Då hade filmkameran frusit.

Istället bjuder vi på ännu en suddig mobilkamerabild på Mullehästen making a funny face.

Mulle var iallafall förskräckligt nöjd med sig själv efteråt och krävde karameller och kli i öronen. Som en äkta grand prix-diva.


Comments

Barbackaträning — 4 Comments

  1. Herregud vilka svåra övningar ni gör, jag ramlar nästan av stolen i rent imponemang!

    Vad ballt att han blev så fin på slutet. Jag ska kräva att min lärare -hittasr en sån övning till Arne…

  2. Jajjemän, här ska det vara snofsigt!

    Sen hur bra vi gör dem är en annan femma…

    Hoppas ni hittar en bra övning, det är coolt när allting bara lossnar sådär!

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *