September-Oktober 2009

I september hade Mullehästen säsongens första trauma med klippmaskinen och blev en nakenfis. Det har han sedan dess blivit ytterligare två gånger (och i skrivande stund är fanskapet luddig igen.. hur GÖR han?). Han är iallafall tjusig när han är nyklippt!

Efter alla sjukdomar och eländen under sommaren började vi äntligen komma igång ordentligt, tränade duktigt och började hoppa igen. Vi satte upp ett mål, en Clear Round på hemmaplan i slutet av september och väckte upp alteregot hoppizzanerhäst.

Mulle fick en ny skötare i september för att kompletera Den Fantastiska Fjortisen, så nu har han två stycken att retas med. Han är mycket nöjd.

Vi tog också upp WE-träningen som legat i träda i nästan ett år (skandal), vilket vi är mycket glada för. Vi hade glömt hur roligt det är, vi ska aldrig sluta igen!

Clear Rounden kan vi sammanfatta som lyckad (typ), förutom det lilla missödet att sadeln åkte runt (trots jävligt spänd sadelgjord, märk väl). Men Mulle hoppade som en kanonhäst när utrustningen tillät och vi fick en rosett till samlingen!

I oktober inledde vi med ett långt inlägg om vad Mullehästen egentligen kan, och vi blev själva imponerade över Mullehästens fantastiska mångsidighet (inlägg 4 oktober 2009). Just den här månaden valde vi att fokusera på WE och distans. I WE gjorde Mulle sitt största framsteg hittills, han vågade gå över bron!

Okej, det kan verka litet, men alla de som någon gång testat att få Mullehästen över den lilla bron vet vad vi pratar om.

Vi var också på utflykt till sadelmakaren för att kontrollera att sadlarna passade efter vår lilla vurpa på tävlingen. Det gjorde de, och matte får fortsätta rida i den förbannat obekväma dressyrsadeln ett tag till. Håhå jaja.

Distansträning stod på schemat inför en tävling, och vi hade tur med vädret nästan hela tiden och Mullehästen tyckte att det var mycket trevligt att vara skogshäst.

Mulle fick en kompis i hagen som han hade mycket nöje av. Tyvärr höll inte relationen i längden, så Mulle är återigen själv i sin hage (på köpet en mycket mindre hage, oklart hur det gick till egentligen). Men det var kul så länge det varade.

Vi avslutade månaden med en tremils distansritt i Halland. Tyvärr var turen med vädret slut… sadeln har fortfarande inte riktigt återhämtat sig. Men roligt hade vi!

Tilläggas kan att den rosa krita som användes på mullerumpan för märkningen på distansritten fortfarande är synlig i pälsen nu, två månader senare. Ähum.


Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *