Dessa tansebissingar

Dagens övningar inleddes med att den blåslagna matten fick lägga två(!) timmar på att ta sig från sängen till soffan imorse. Aningens knöligt alltså. Ganska imponerande blåmärken har det blivit, dock har matte inte ännu sjunkit till att publicera lättklädda bilder på bloggen. Sånt överlåter vi åt proffsen.

Att mocka och göra mat tog ungefär sju gånger längre tid än normalt (varför händer alltid sånthär när matte inte har hästskötare dagen efter?). Mullehästen verkade dock vara i fin form, aningen trött i bakbenen kanske. Vi tog ett kort pass i ridhuset för att testa vad han tyckte om stångbettet idag, innan vi skulle åka till tandläkaren (få på sadel, aj!). Med tanke på att matte inte bara är blåslagen utan även har fått träningsvärk from hell (due to avfallning, troligen) så var det ungefär lika smidigt ridet som när man rider in nya läderstövlar. Det tog Mulle fyrtiofem sekunder att koppla att “haha, du kan inte taaaa mej!”. Och det hade han ju, tragiskt nog, fullkomligt rätt i. Dessutom var bettet bråkigt. Vi red således  inte särskilt länge (få av sadel, aj!).

Efter detta magnifikt osmidiga ridpass var det dags att packa Mullehästen och åka till tandläkaren. Vi var väldigt nöjda med att anlända fem minuter före utsatt tid, enbart för att bli bittert påminda om hur man varje gång blir tvingad att vänta på tandiskliniken. Vi fick vänta fyrtiofem minuter. Utomhus. Det var typ tolv grader och storm. Matte höll på att frysa ihjäl och Mulle hade urtråkigt och försökte äta upp de halvdöda dekorativa pelargoner han hittade i en kruka på gårdsplan. Det fick han inte. Såhär tråkigt var det att vänta:

Bild064

Det visade sig sedan att väntan berodde på att en kolikhäst fått gå före. Så det var väl okej då då. Även om man kan tycka att man hade kunnat ge Mullehästen en heads up under de fyrtiofem minuterna. Nog om det.

När vi väl fick träffa veterinären blev Mulle omedelbart mycket skeptisk. Tvångsspiltor har aldrig varit hans melodi, plus att hon ville peta på hans högt privata nosparti. Han fick en spruta med happy-happy, dock bara 0,3+0,3 vilket hade ungefär lika mycket effekt som en halv folköl har på en fjortis (psykologisk). Han stod dock still under tiden han fick på sig munstegen, men ägnade resten av undersökningen åt att försöka brotta ner veterinären med tungan. Det gick dåligt.

Resultatet då? Mulle hade bitit sig rejält i gommen och kinden. Troligen sitter stångbettet precis över detta medan hopptränset med rakt litet bett och pullargrimma inte stör alls. Veterinären slipade ner den bitiga tanden så ska nog allt läka fint, det var redan på god väg.

Dagens kommentar:
Matte: Mulle har knölar under magen, kan du se om det är något vi borde kolla upp eller ska han se ut sådär?
Veterinären: Jag skulle inte oroa mig om jag var du. Det där är magmuskler.

Åhfan.

Ovanstående i kombination med “vadå, varför jag går som en anka? Jag åkte av på en hopptävling igår för att sadeln gled runt” gjorde säkerligen att matte framstod som en mycket erfaren och kompetent hästägare.

Vi bjuder på den.

Annat roligt: Mulle är anmäld till två till WE-träningar på banan, 11/10 och 1/11. Vi har hittat en Clear Round 8/11 som vi är sugna på och vi är som bäst i färd med att försöka hitta medhjälp till distansritt den 25/10. Någon med körkort och hästvana som känner sig manad?


Comments

Dessa tansebissingar — 6 Comments

  1. Bra, nu bara måste jag se Mullen i verkligheten på WE-träningarna i Bellas ridhus.
    För övrigt vet ju alla som läst mullebloggen att mer kompetent hästägare får man leta efter.

    Jag har ju körkort och hästvana, vet inte riktigt hur manad jag är…

  2. Haha, man tackar och bockar. Det kanske är på grund av klädsam ödmjukhet som matte framstår som ett spån ibland med andra ord?

    Distansritt är jättekul, som hästskötare får man den stora äran att hålla i hinken. Eller så packar du med dig din grå dåre och hänger med runt Halmstad.

    En tansebissing är en liten tand. Iallafall var det så när jag var fyra år gammal, jag ser ingen orsak till att det skulle ha ändrats.

  3. Jag tror att hästägare generellt är ett mycket våghalsigt och djärvt släkte, har alltså inget med kompetens att göra utan med (som min syster brukar säga om mig) “dåligt utvecklat risktänkande”.

  4. Varför är det ingen som säger att MINA bubblor på magen är magmuskler för? Så man kan få lura sig själv en stund till…..

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *