Dos and don’ts

För första gången sen den urusla hoppningen i maj gjorde vi idag comeback på hoppbanan, med blandat resultat.

På banan fanns åtta hinder, sex snälla bomhinder, ett läskigt polikagrishinder och ett megakonstigt plank (med mullemått mätt).
Polkagrishindret skördade flest offer, det har läskiga diagonala röda ränder och stod i en lite knivig sväng.

När det var vår tur på 60cm inledde vi ritten med att omedelbart gå och inspektera polkagrishindret. Mulle sa fnys, fnork och stamp i backen, men accepterade hindret som ett hinder och lovade att hoppa över det. Så långt allt väl. Vi fick startsignal och gav oss iväg. Mulle gick kanonfint! Lagom snabbt och hoppade snällt alla hinder och taxerade bara fel på ungefär hälften (en klar förbättring jämfört med förra helgen). Plötsligt var det dags för sjunde hindret, polkagrisen. Mulle håller bra fart genom svängen, suger tag i hindret, bestämmer sig för att hoppa av, tar ett djupt andetag och…

..då åker sadeljäveln runt! Med matte hängenades på sidan kan man såklart inte hoppa, tusen stjärnor till gudasnälla och kloka Mullehästen som insåg detta och inte försökte (det hade haft ihjäl oss båda). Matte damp i backen med dunder och brak, såklart. Inga frakturer, huvudet intakt, sadla om, upp igen och rida vidare (sånt får man göra på utbildningshoppningar). Vi tog polkagrishindret högt och fint utan tvekan och avancerade till planket som vi antingen rev eller också inte, matte har lite blackout angående just den biten eftersom det var ungefär här kroppen började göra ont. Aj.

Meeen, dum som ett spån är man, efter att återigen konstaterat att inget är brutet så samlar vi ihop oss, tar ett varv på framhoppningen (inser här en viss svårighet i att hålla höger tygel men skiter högaktningsfullt i det) så går vi ut igen. Dags för vår start på 70 cm. Medan ryttaren innan hoppar och Mulle och matte står beredda inser vi att mattes högerhand nog åkt på en jävla smäll för den är fullkomligt oanvändbar. Men skam den som ger sig.

In på banan, iväg i full fart (Mulle har nu fattat precis vad det hela går ut på) och sen var det bara att styra. De sex första helt utan problem (bara lite blandade galopper). I svängen mot sjuan svär matte något intelligent i stil med “Ligg kvar nu, sadeljävel, annars blir det fan tradera”. Sadeln lyder. Mulle hoppar. allt är frid och fröjd tills vi inser att åttan står precis efter en 90-graders sväng åt vänster (vi tänkte liksom inte på det förra vändan). Mulle kommer för snabbt, matte har ingen högerhand och således ingen yttertygel. Svängen blir en sväng tillbaka, med högersporren i mullerevbenen, matte hängende i innertygeln, högerbogen någonstans i höjd med domarbåset och vi kommer nästan diagonalt på planket. Hastig vänstersporre i magen för att inte meja ner fjortisen som står som flaggare i målet. Sen var vi i mål. Hurra! Och vet ni vad?:

CR090927Mulle

Mulle fick rosett! Vi klarade alltså även grenen plankhoppning med enhandsfattning.

Sammanfattaningsvis är matte sjukt nöjd med duktiga, duktiga Mullehästen. Han gjorde verkligen alla rätt idag, var glad, lagom pigg, hoppade allt och hade ROLIGT! Det är faktiskt inte hans fel att han inte har nån manke så sadeln åker åt fanders.
Matte är blåslagen och har stukat ett finger. Eller möjligen två. Ont gör det oavsett. Gör inget, skit händer. Vi får skaffa en förbygel så vi kan montera fast sadeln bättre.

Bilder kommer när de rara människor som tog kort på oss börjar skicka över bilder.

Fjortisrapport; Originalfjortisen var med på ett stycke nutcaseponny och jagade denna runt banan efter bästa förmåga. De missade bara några hinder. Ett andra försök gick bättre, då var de felfria! Se bild nedan.

Mulles nya skötare var också med på ridskolehäst, en jättefin runda. Dock tyckte ridskolehästen att det räckte med att lyfta bakbenen över sju hinder, så de rev det sista. Otur! Tyvärr har vi ingen bild då Mulle startade såpass snart efter.

Fjortis och nutcase:
CR090927AvaElsea5


Comments

Dos and don’ts — No Comments

  1. Det ser jag alltid som utgångspunkt. Felfritt är bara en bonus. Å andra sidan hjälpte ju de tummar som hölls för felfritt, han hoppade ju som en kanon.

    Angående att slå ihjäl sig.. med tanke på hur blå jag börjar bli undrar jag hur mycket smäll säkerhetsvästen tog egentligen.. och vad som hade hänt om den stannat i stallet…

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *