Torv, halm, tömmar och mobiler

Igår hämtade vi torv. Det var tungt. Dock var fjortisen ovanligt pepp, plus att vi fick strålande hjälp av först två, sen tre ytterligare fjortisar, så det gick smidigt som attan. Tack för hjälpen!
Nu har Mulle torv till i vinter nångång iallafall, det är skönt.

I de här lägena kan man tro att torv är guds straff för att vi har domesticerat våra hästar, men man inser att det straffet är ganska milt jämfört med dagens övning, halm! Halm är nämligen inte bara otympligt, det är även vasst, dammigt och man får ont i händerna av balsnörena. Den fina skillnaden är att halm kan man lassa upp på hötransportören upp på höloftet så slipper man bära den uppför trappan som man får göra med torven. Idag var hötransportören naturligtvis trasig, dock, så vi fick bära upp den för trapphelvetet iallafall. Matte fick ilskeryck och bar upp balarna två och två, någon som såhär i efterhand inte känns helt genomtänkt då den redan tidigare urusla vänsterarmen nu över huvud taget vägrar samarbeta. Detta trots att den svartvita bockponnyns matte redan på försöksomgången insinuerade att matte är dum i huvudet som inte tog det lugnt.
Vadå, borde jag börja lyssna på andra människor? Huh?

Idag har vi tömkört! Fjortisen (som strategiskt dök upp ungefär tio minuter efter att halmen var uppburen) tog kort på oss när vi larvade omkring i paddocken.

Trav:
Vänstertrav

Lite mera trav:
Vänstertrav2

Tjohej! sa Mulle i galoppfattningen:
Vänsterskutt

Sen samlade vi ihop oss lite:
Vänstergalopp

Sen bytte vi varv. Då blev Mulle arg!
Arg,höger

Jättearg!
Skutt höger

Men gav med sig och gick snällt även i höger varv till slut
Skritt höger

[samtliga tömkörningsbilder: Ava F.]

Efter tömkörningen när vi fick upp till stallet så lyckades matte tappa sin mobil, precis lagom så den landade på en sten nån sekund innan Mulle satte foten på nyss nämnda sten. Poor cellphone, may he rest in peace.
Det roligaste i det hela var dock fjortisens reaktion, eftersom denne för ett kort ögonblick trodde att det var den egna mobilen (likadan) som hamnade i den säkra dödsfällan. Ett märkligt ljud kom från fjortisen, något i stil med “mobhiihiiil” innan sanningen uppdagades och hon försökte reta matte istället. Matte är dock ganska luttrad vid att Mulle pajar mobiltelefoner och var ganska svårretad. Man kan säga att hellre mobilen än samma behandling av, säg, mattes fot? Det gäller dock inte fjortisar som hellre blir av med ett ben än sin mobiltelefon.

På ett annat ämne; Mulle har ju på senare tid slutat dricka ur sin vattenkopp. Matte har meckat som fan för att få till så hinken sitter bra, har gillrat sparvfällor för att ingen sparvj*vel ska bajsa i hinken (detta involverade bland annat en schimpansliknande övning med matte hängandes i gallret på Mulles lägenhet beväpnad med ståltråd och sax) och när vi väl hittat den optimala placeringen av hinken, den är fylld, Mulle har slutat försöka dränka sig i den och allt är frid och fröjd på det planet… vad tror ni hästfan gör då?

Vattenkopp

Ibland är jag fullt övertygad om att han gör sånt enbart för att retas.

Någon som har ett tips på bra mobiltelefon? Substituttelefonen är utan kamera, och betänk vad tråkigt bloggandet skulle bli då…


Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *