No no, sa Mullehästen

Idag var det äntligen dags för dagen K, som i Klippmaskin.

Vi gjorde allt som planerat. Satte på radion med klämmig discomusik, hade ner bomull i öronen (va fan! sa Mulle), knep om nosen rejält med bremsen samt hängde en Åsa i örat.

Sen satte matte på klippmaskinen.

Sen stängde matte av klippmaskinen.

Därefter försökte vi lugna ner den hysteriska Mullestackaren som sparkade för sitt liv med alla ben i alla riktningar. Det är nog som det är, den stackars hästen är faktiskt rädd. Tillräckligt länge har vi känt varann för att matte ska kunna skilja på arg bråkspark och panikslagen skräckspark.
Helst hade han väl kunnat få ha sin luddpäls, men dessvärre får han både eksem samt svettas när han går i hagen, och det är ju inte hållbart i längden. Så imorgon ringer vi veterinären.

Det var iallafall värt ett försök (och fan vet om vi inte lyckades skrämma en och annan sparvjävel, seger åt det!).

Igår red vi seriöst igen och det gick nästan bra. Mullen är efter viss övertalning riktigt trevlig i skritt och trav. Det duger. Galoppen kommer med tiden, vet vi. Idag är han förhoppningsvis ute och lattjar med fjortisen, alternativt har vilodag. Imorgon ska vi på det hela igen, och svettas lär vi göra. Även den av oss utan ryamattepäls.


Comments

No no, sa Mullehästen — 4 Comments

  1. Stackars Mulle! Måste vara hemskt att vara så rädd. Här skickar jag en mysig liten kram <3

    Har ni provat det där med eksemet fler år? Så ni vet att det säkert kommer tillbaka utan klippning menar jag?

  2. Japp, samma jäkla eksem varje år… förra hösten (eller om det var förrförra) så vilade han i flera veckor, då lät vi pälsen vara kvar eftersom han ändå inte blv varm och svettig… så mycket har det aldrig kliat!

  3. Ztackars mulle! Tur han bor på ett slott (nästan) med kungligt många hästskötare (två är ju bättre än en iaf ;-)) till sitt förfogande.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *