Mulle och klippmaskinen

När Mulle flyttade hem till matte medföljde en viss utsago om att Mulle skulle vara formidabelt tam i samband med klippmaskiner.
När matte hade haft Mulle i cirka två månader så var det slutet av augusti och Mulle hade anlagt en väl ansedd ryamatta över hela kroppen. Matte bestämde således att det var dags för klippning. det skulle ju inte vara några problem eftersom den påstods vara snäll.

Det var den inte. Den var hysterisk. Inget av de vanliga tricken fungerade, varken radio, bomull i öronen, brems eller för den delen en Åsa hängande i ena örat (man ska aldrig underskatta att ha en Åsa hängande i örat, det är allvarliga grejer.Vi tror fortfarande, fyra år senare, att ena örat sitter lite löst.). Inget hjälpte, Mullehästen var hysterisk och sparkade och fäktade efter bästa/värsta förmåga.

Efter detta tillfälle har vi tagit ut veterinären vid varje klippning. Senast fick han 0,8/0,8 med sed/turbo. Han kunde med andra ord knappt stå. Hindrade honom inte från att försöka sparka, dock.

I år försöker vi med en nygammal strategi. Matte har idag inhandlat en ny klippmackapär, en mindre, lättare och framför allt betydligt tystare. Med denna ska vi återgå till taktiken brems och en Åsa hängande i örat vid behov. Worth a shot. Mulle fick provlyssna idag, kan inte direkt säga att han jublade högt (snarare gjorde mycket höga dinosaurieljud), men han verkade mer skraj för klippmaskinsväskan än själva maskinen. Ett gott tecken?

Klippförsöket kommer att ske på torsdag morgon. Alla Mullefans ombedes hålla tummarna. Så jävla lurvig kan man inte vara i augusti!

Igår red vi lite seriös ridning med varierat resultat. Mulle vill gärna korta ihop sig och bli fyrtaktig i galoppen när han inte är riktigt igång, så vi fokuserade lite på att göra fattningar och genast hamna i tretaktig, lång, låg galopp. Det gick faktiskt över förväntan, även om vi bara gjorde ett par stycken i varje varv. I de andra gångarterna lekte Mulle giraff och vi fick sätta oss och rida åttvolter i skritt för att påminna oss om hur det är man gör när man svänger egentligen. Det vill säga såna övningar som matte tidigare gjort med sina fyraåringar. Det hade dock önskad effekt och Mullehästen blev snäll och foglig både i skritt och lite trav. Hyfsat genomsvettig efteråt.

Idag har vi lallat runt i naturen och tittat på träd. Det är trevligt att göra ibland, även om det numera huvudsakligen är fjortisens uppgift. Fjortisen är dock på rymmen, vi misstänker skoltrötthet. Har ju trots allt gått i skola i typ.. tre dagar eller något. Det är jobbigt att vara fjortis, vet vi. 
För att pigga upp fjortisen har vi lovat att denne ska få bära upp arton torvbalar upp för den lömska lofttrappan på lördag. Det fina med att ha fjortisar till hjälp med sådant är att de rör sig i flock, har man tur får man hjälp av en hel hjord samtidigt. Föga troligt när det rör sig om torv dock.

Mulle har fått ett nytt schabrak till sin hoppsadel (två faktiskt, det blev billigare så. Nedanstående plus ett likadant marinblått):
DSC00527

Nej, vi har fortfarande inte skaffat stigläder med rätt färg. Av alla utgifter man kan ha inom hästvärlden så måste stigläder hamna i topp tio i tråkighet. Oerhört lätt att förtränga.

Uppdatering angående vattenhinken; Mulle har druckit litegrann inatt, och har uppenbarligtn slutat vara fobiskt rädd för den. Istället har vi nu upptäckt ett annat problem, då hans hönät sitter på motsatt vägg och kräver full koncentration och engagemang…

DSC00528

Nåväl. Det är fortfarande inte lika illa som när han satt sönder sin förra vattenhink. Än.


Comments

Mulle och klippmaskinen — 2 Comments

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *