Nu skärper vi oss

Nu är Mullehästen feberfri. Vi kan även konstatera att gallorna är i princip borta (med princip menar vi att de nya gallorna är borta, de gamla vanliga är där de är, Mulle är trots allt inget föl längre!).

Vi kan också konstatera att Mullehästen känner sig pigg och glad. Efter en veckas vila varvat med lallande i skogen på fjortismanér så finner sig Mullehästen i odödlig toppform och efter ett ridpass som bestod av fyra minuters effektiv ridning och resten tappra försök till skritt har iallafall matte träningsvärk lite varstans. Detta kanske säger något om hur många procent av ridningen som faktiskt blev i skritt och hur många som blev i tvåtaktig jämfotahoppning (ibland undrar jag hur långt vi har till terre a terre).

Vi skrittade även ut efteråt med en jättestor brun häst. Mulle var med som stabil farbror åt den jättestora bruna hästen som inte är så van. Efter att ha halkat ner i ett dike, låtsas blivit rädd för korna, hoppat över krokodilbron, fastnat i ett träd, skyggat för sin egen skugga samt fortsatt jämfotaeskapaderna konstaterade vi bittert att den lugna sällskapshästen antagligen åkt på semester och lämnat..tja.. en mullehäst.

Därmed bestämde vi oss också för att sätta igång med seriös igångsättning, start måndag. Matte försökte skriva ihop en plan, men det gick traditionsenligt åt skogen så vi gör som vi brukar och kör på magkänsla. Det har fungerat förr.

Mulle är anmäld till WE-träning den 20/9! Heja!


Comments

Nu skärper vi oss — 2 Comments

  1. Hahahaha!!! jag DÖR! Jag som trodde Arragorn var jobbigt oturlig när han trampade ner i en avloppsbrunn som han först avlägsnat locket på (av misstag, ska sägas till hans försvar).

  2. Just vad gäller uteritter är Mulle inte särskilt oturlig, mest klantig. Han tänker inte efter. Eller så är det just precis det han gör.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *