Osynliga makter

I sann anda av man-har-inte-roligare-än-man-gör-sig så traskade vi runt golfbanan för typ miljonte gången igår. Det var varmt och flugigt. Mullehästen var lite missnöjd över det, men fick upp farten när han var tvungen att gå förbi skogskadavren (ännu fler! Fnork!). Sen hade vi full totalaction när en golfare puttade ifrån sig sin golfvagn så den rullade iväg medan golfaren själv gick åt andra hållet. En självrullande golfvagn, dessutom med paraply på, om än inte uppfällt. Under våra två år i Raggsockeland så har vi aldrig varit så långt ute på golfbanan som när golfvagnen till syntes helt styrd av något osynligt stillsamt rullade i vår riktning.

Det intressanta var att själva golfaren inte märkte ett skvatt. Man kan annars tycka att det borde märkas när ett halvt ton vitt ludd fnorkar runt strax bakom en, men nähäpp.

För att få lite ordning på det hela så tog vi oss samman och travade en bit. Då var Mullehästen genast med på noterna, hade öronen spikrakt framåt och travade med stora luftiga kliv. Behövde bara nåt vettigt att fokusera på!

image

Tur och oordning

Igår städade alla mattarna i sadelkammaren. Ni vet det där man gör varje år som man tror ska gå snabbt för att man ändå har hyfsat god ordning och sen visar det sig att det tar fyra timmar och man kommer hem med hela hjärnan full av damm och fälld päls.

Mullehästen lallade obekymrat runt i hagen under tiden. Bortskämt djur. Han hade mest lite problem med vattenspridaren som stod i trädgården nedanför hagen. Sjukt märkligt.

Efteråt gick vi ut med den bruna raggsockan och hans matte. Eller ja, de gick, vi lallade med barbacka någonstans i kölvattnet utan någon som helst ordning. Dagens stora action var när det dök upp en röd bil i alldeles för hög hastighet på den vanligtvis stillsamma skogsvägen. Till och med raggsockan sa fnork. Mullehästen sa inte fnork, han gjorde en hundraåttigraders i luften och flydde i panik tre meter innan matte fick stopp och vi kunde hoppa ut i blåbärsriset så att bilen kunde passera. Sen sa han fnork. Allt i tur och ordning liksom. Eller oordning. Eller så.

I övrigt var det rätt lugnt, Mullehästen försökte äta träd i farten så att matte höll på att ramla av ungefär åtta gånger. Men det hör liksom till.

image

Fnorkdag

Eftersom det återigen var en skvadriljon grader varmt så bestämde matte att vi skulle skritta en slö sväng runt golfbanan. Vi hade inte ens sadel, så varmt var det. Men vad hjälpte det när Mullehästen hade bestämt sig för att ha fnorkdag.

Vi gick visserligen inte förbi Den Försvunna Skogen, men längs vägen hade den farliga skogsmaskinen lagt högar med skogskadaver. Skitkonstigt, faktiskt. Fnork.

image

Sen är det ju märkligt när det är juli, för då pratar golfarna utrikiska. I alla fall en del av dem. Mycket mystiskt. Dessutom gör de samma himla ljud av golfklubba-mot-golfboll. Det går inte att vänja sig vid!

För att toppa fnorkandet så passerade vi en typ av sommarfest hemmavid. De hade ballonger.

image

Det hade ju kunnat bli precis hur roligt som helst, men Mullehästen fnorkade, hukade sig, fintade och smög förbi ballongerna med matte lite på trekvart som vanligt. Det verkade i alla fall roa festdeltagarna (och vi misstänker att det kan finnas bilder på det hela… av mer eller mindre smickrande karaktär).

Himla massa fnork, alltså.

Skog

Efter gårdagens trauma med den försvunna skogen så valde vi idag att gå åt andra hållet, ut i en mycket stabil skog som stod där den brukar stå. Skönt att det är nån himla ordning någonstans i alla fall. För säkerhets skull så inledde Mullehästen en intensiv matjakt överallt, ifall skogen skulle få för sig att försvinna till imorgon eller så. Man vet aldrig.

Utöver de oplanerade utfallen i dikena så var det väldigt fint, lagom varmt, soligt och trevligt. Mullehästen fick ha dressyrsadel och kandar och vara viktig hest som gjorde skolor och skänkelvikningar, plus att det blev lite backe och lite lyft på fötterna över rötter och annat.

image

I slutet av turen skulle vi gå över Amazonfloden. Det var väldigt fnorkigt. Och precis då mötte vi den röda raggsockans matte som var ute på någon sorts svampjakt så vi stannade och pratade en stund. Det tog ungefär en tre fjärdedels stund för Mullehästen att inse att han hade stannat MITT I FLODEN! Så han tänkte få ett panikanfall, men sen kom han på att han var på matjakt, så han började tugga på första bästa grästuva istället. Det är också ett sätt att hantera omvärlden liksom.

Baddjur

Mullehästen var lite seg igår, men idag hade han piggat på sig igen. Så vi gjorde som vi tydligen brukar på torsdagar, vi gick upp till sjön och badade lite. Idag hade vi sällskap av den svartvita bockponnyns matte som var snäll nog att gå före ut i sjön så att matte kunde klättra upp på Mulleryggen och åka häst i vattnet istället för att klafsa runt. Mest för att matte inte hade med sig badskorna och inte hade någon större lust att fylla ett par skor till med sjöbotten. Den svartvita bockponnyns matte kunde liksom gå en bit framför och därmed vara barfota. Det var dock extremt noga att hon var kvar i vattnet, för samma sekund som hon gick upp på strandkanten kom Mullehästen stormande efter i ett anfall av krokodilskräck på sån volym att matte höll på att åka i sjön. Den kan bli väldigt hal, den där runda ryggen.

image

Vi hade kris också. Någon hade varit och snott en skog. Jo, det är sant, hela skogen var borta! Den som var här alldeles häromdagen! Den leskiga skogsmaskinen bullrade runt i fjärran och längs vägen hade den lagt tuggade skelettdelar av de en gång så stora och nomsiga träden. Yip!

image